2020 blev inte som någon tänkt sig. Inställda spelningar och turnéer, uppskjutna inspelningar och låtskrivar-sessions, karantän i stället för social inspiration. Skaps medlemmar är förstås drabbade av året som gått, var och en på sitt sätt. Vi gör en check-in under ett par veckor med några av dem. Först ut är Ji Nilsson – låtskrivare, producent och artist
Vad har förändrats i ditt yrkesliv sedan i våras?
”Jag spelar väldigt sällan live, så därför har coronaviruset inte påverkat mig så mycket på det sättet i mitt yrkesliv, vilket jag vet att det gjort för väldigt många andra. Jag jobbar mest med att skriva låtar och producera musik i min studio/hemma hos mig, så det har jag kunnat fortsätta med som förut. Däremot brukade jag och min musikpartner Marlene resa till olika folkhögskolor i Sverige och föreläsa om musikskapande, samarbete och psykisk ohälsa på olika musikprogram, och det har ju inte varit möjligt sedan i mars i år. Det har gjort att en viktig inkomst gått förlorad. Jag brukade också göra DJ-spelningar och minikonserter på klubbar tidigare, och det har ju inte heller gått nu.”
Vad tänker du om regeringens åtgärder och stöd till kulturarbetare?
”Jag måste ärligt säga att jag har dålig koll på det. Jag uppskattade dock verkligen att man kunde få skjuta upp årets skatt/momsbetalning, då det hjälpte mig mycket. Jag vet att det delades ut miljonbelopp i stöd till kulturen, men det är inget som jag som enskild låtskrivare har kunnat ta del av, vad jag har förstått. Däremot har ju till exempel Stim satt in extra stipendier i år på grund av Corona, Konstnärsnämnden gjorde väl det samma, och det är ju verkligen bra.”
Kan du själv försörja dig på musiken?
”Jag har ett extrajobb inom LSS som jag tagit för att kunna vara säker på att jag har åtmnstonde en stabil inkomst i månaden. Jag tycker att det är väldigt svårt att få koll på ekonomin när man frilansar eftersom man aldrig vet i förväg hur mycket pengar man kommer att tjäna via till exempel Stim eller Sami. Det är ju något man vet först när det kommer in på kontot, så det är inte helt lätt att planera inför framtiden.
Jag skulle säga att jag klarar mig helt okej på musiken, men hade inte klarat mig om jag inte hade mitt extrajobb. Som låtskrivare och producent jobbar man otroligt mycket gratis, i hopp om att en låt eventuellt ska komma med på en artists skiva eller bli en singel. Jag lägger ner otroligt många timmar på projekt jag hoppas ska ge mig en inkomst, men det är nästan alltid väldigt ovisst även om artisten jag skriver till är väletablerad och har en stor publik eller major skivbolag i ryggen.”
Hur ser du på de kommande sex månaderna; vad hoppas du ska hända, och vad kommer du själv göra?
”Jag känner mig osäker på hur det här kommer utvecklas, ingen kan ju veta. Jag kommer att fortsätta som jag gjort tidigare, det vill säga jobba i min studio med andra artister och låtskrivare, samt jobba själv på min kommande EP. Jag hoppas att jag och Marlene ska kunna börja föreläsa på musikskolor igen! Däremot är jag osäker på om jag kommer kunna börja DJa och uppträda i klubbsammanhang igen.”
Hur ser du att branschen och resten av kollektivet påverkas? Ser du några exempel på uppfinningsrikedom och innovation för att överleva arbetsmässigt under dessa omständigheter?
”Det har ju blivit en enorm påverkan på just livemusik-livet eftersom det inte har gått att genomföra konserter. Vet att båda musiker och bokare har haft det oerhört tufft sen i mars, och att publiken saknar att få uppleva musik ”på riktigt”. Det har man ju försökt lösa genom att streama konserter och det tycker jag är påhittigt, men det är ett substitut som enligt mig inte är speciellt kul; det går inte att ersätta ’live’.
Jag har märkt att folk börjar jobba mer på distans, via nätet och Zoom. Jag har själv jobbat med en producent i London på distans och det har funkat bra. Man måste ju inte resa för att jobba med musikskapare som befinner sig i andra länder. Och det är bra att vi märkt att det funkar, eftersom miljön inte håller för allt flygande fram och tillbaka i världen.”