I februari gick två centrala europeiska möten av stapeln i Bryssel och Berlin. Skaps Pär Frid deltog – nedan följer hans samlade rapport.
Bryssel, 3 februari:
ECSA och GESAC arrangerade ett så kallat högnivåmöte i Europaparlamentet med rubriken Time for Europe to tackle buyout contracts, som handlade om avtalspraktiker på den audiovisuella marknaden och samlade europeiska tonsättare och låtskrivare samt företrädare för deras organisationer och EU-beslutsfattare. Pseudo-publishing – där upphovspersoner pressas att avstå sina rättigheter mot en låg engångsersättning avhandlades liksom den medföljande minskade kontrollen och därmed förlorade möjligheter till fortlöpande ersättning.
Mötet placerades in i den kommande översynen av DSM-direktivet och fick därför en uttalad policykaraktär. Fokus låg på hur EU ska säkra direktivet får faktisk effekt på en marknad där avtalsstandarder och lagva kan användas för att kringgå EU-rättens ersättningslogik. I pressunderlaget framhölls särskilt att buyout-klausuler ofta drivs av starka, icke-europeiska marknadsaktörer – i synnerhet stora VOD-plattformar – som riskerar att undergräva EU-lagstiftningens principer om skälighet och proportionalitet i ersättningen.
CDSM-direktivets artiklar 18–23 i centrum
Diskussionen kretsade framför allt kring CDSM-direktivets artiklar 18–23 — den del av regelverket som syftar till att stärka upphovspersoners ställning i exploateringsavtal genom ersättningsprinciper, transparens och rättsmedel. En gemensam kärna återkom: principen om ”appropriate and proportionate remuneration” (artikel 18) förutsätter att avtalssystemen inte konstrueras så att ersättningsmekanismerna aldrig aktiveras. Samtalet rörde sig naturligt mellan ersättningsprincipen, transparenslogiken, möjligheten till avtalsjustering, alternativ tvistlösning och mekanismer för återkallelse. ECSA betonade att artiklarna 18–23 är avgörande för europeiska musikskapare och inte får kunna kringgås av stora marknadsaktörer.
En central del av problemformuleringen handlade om förhandlingsmakt. Buyout- och pseudo-publishing-praktiker beskrevs inte som en frivillig marknadsvariant, utan som ett läge där upphovspersonen saknar reellt förhandlingsutrymme — på en marknad där ett fåtal stora beställare och plattformar sätter villkoren. Kompositörer riskerar att uteslutas från framtida uppdrag om de motsätter sig buyout-klausuler. ”Fri avtalsvilja” blir i realiteten en fiktion. Flera inspel berörde också hur buyouts kombineras med standardiserade klausuler som öppnar för bredare och framtida användning av musiken — utan insyn, utan påverkansmöjlighet och utan ersättning över tid.
En fråga om EU-suveränitet och verkställighet
Det som gav mötet särskild tyngd var att frågan behandlades som en verkställighets- och suveränitetsfråga på EU-nivå, inte enbart som en branschintern avtalsfråga. MEP Leire Pajín hänvisade till kommissionens svar på hennes parlamentariska fråga, där kommissionen bekräftar att direktivets nyckelprinciper — inklusive lämplig ersättning — även ska gälla gentemot icke-EU-baserade tjänster som verkar i Europa. Hon betonade behovet av tydliga åtaganden för att motverka att EU-regler kringgås genom utländsk lag och jurisdiktion. Det kopplades till ett större narrativ: Europas digitala marknader domineras av globala aktörer med kapacitet att forma praxis, och EU måste vara tydligare i hur europeisk rätt ska gälla i praktiken — inte bara i princip.
Utöver kontraktskapitlet diskuterades också artikel 4 i CDSM. I AI-sammanhang tenderar artikel 4:s TDM-spår att bli ett argument om skala, dataflöden och ”laglig åtkomst” — vilket ställdes mot frågan om hur man upprätthåller auktorisation, transparens och ersättning när användningar sker gränsöverskridande och industriellt. Spänningsfältet mellan undantagslogik och licensmarknad återkom: om artikel 4 används som ett generellt argument för omfattande dataanvändning i kommersiella AI-kedjor riskerar ersättning och transparens att trängas ut från licensieringsspåret. Det knöts direkt till att ersättningsregimen i artiklarna 18–23 förutsätter spårbarhet, synlighet och reell möjlighet att följa exploateringen.
MEP Axel Voss närvarade — hans närvaro var särskilt relevant eftersom den upphovsrättsliga AI-processen i parlamentet just tagit ett tydligt steg framåt: JURI hade som ansvarigt utskott behandlat och antagit frågan, med Voss som rapportör.
Under lunchen kompletterades plenardiskussionens policyton med marknadens vardagslogik. Jag satt bredvid Teostos VD Risto Salminen och vi berörde licensiering och marknadslogik på AV-området. Jag samtalade även med den irländske MEP:en Billy Kelleher — ett tillfälle att sondera politisk mottaglighet för åtgärder som faktiskt kan försvåra kringgående genom lagval och jurisdiktion. Därutöver kortare samtal med Tobias Holzmüller (VD, GEMA) och David El Sayegh (ordförande, GESAC).
Reflektion: svensk rätt, CRM-ramen och möjligheten att påverka
Ur ett svenskt perspektiv är det relevant hur CDSM:s kontraktsbestämmelser möter den nationella implementeringen. I upphovsrättslagen (1960:729) ligger tyngdpunkten i 29–29 e §§ om skälig ersättning, transparens och rättsmedel — men med friktioner som får särskild betydelse i AV-kontexten. Informationsrätten är strukturerad som en skyldighet för förvärvaren att lämna aktuell information, men kan i praktiken bli omtvistad. Och rätten till hävning gäller inte filmverk. Det innebär en risk att den verkställighetslogik EU vill förstärka genom CDSM 18–23 i praktiken blir mer sektorberoende än principformuleringen antyder — just när AV-marknaden uppvisar den mest systematiserade buyout-problematiken.
En lucka i diskussionen var att CRM-regelverket (EU:s CRM-direktiv, i Sverige genomfört i lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt) i begränsad utsträckning berördes från GESAC:s håll. CRM-logiken innebär bland annat att medlemmar ska kunna delta i beslutsfattandet och att olika kategorier ska vara skäligt representerade. Det kan bidra till att CMO:er som STIM blir återhållsamma i normerande ställningstaganden när frågor riskerar att uppfattas som interna fördelningsfrågor snarare än som skydd av ersättningsprincipen. Ändå är detta avgörande: CDSM sätter ramen för ersättning och rättsmedel i exploateringsavtal, medan CRM-ramen påverkar hur snabbt och beslutsamt den kollektiva nivån faktiskt vågar agera.
Problemet är inte i första hand brist på principer — det är brist på verkställighetsmekanik. Mötet pekar med rätta på CDSM 18–23 som normativ ryggrad, men lämnar delvis obesvarat hur rättigheterna ska göras reella när standardiserade villkor, lagval och jurisdiktion används som kringgåendestrategi. ”Standarden” sätts av den aktör med störst volym och förhandlingsmakt — ofta beställarsidan, förstärkt av advokatledets återanvändning av boilerplate: färdigformulerade klausuler om rättighetsomfång, lagval, ansvar och sekretess som snabbt normaliserar en viss makt- och riskfördelning i marknaden.
Det krävs därför både rättsliga verktyg — anti-kringgåenderegler, effektiv ADR, sanktion eller ogiltighet när klausuler underminerar ersättningsprincipen — och en praktisk infrastruktur som bär transparens och ersättning: metadata, cue sheets och rapporteringskvalitet som gör vidareexploatering synlig och mätbar. Buyout och pseudo-publishing är alltså inte bara ersättningsfrågor utan frågor om spårbarhet och kontroll. Om DSM-översynen ska bli mer än text måste den förstås som en kombinerad fråga om juridisk verkställighet, marknadsinfrastruktur och institutionell kapacitet — där CMO:erna förväntas bära verkställigheten samtidigt som deras representativa logik utmanas av complete buyout och pseudo-publishing.
Det finns just nu ett ovanligt tydligt policyfönster: begreppen är satta, artiklarna 18–23 är identifierade som kärnan, och kopplingen till AI/TDM gör att fler beslutsfattare lyssnar på ”hur systemen faktiskt fungerar”. Det ger Skap en reell möjlighet att påverka — om vi är närvarande och konkreta. Vi kan bidra med det som ofta saknas i EU-samtalet: en begriplig beskrivning av vad en sund marknadslogik behöver bestå av för att ersättningsprinciperna ska fungera i praktiken. Och vi kan tydliggöra vad som krävs för att STIM på ett ärligt sätt ska kunna säga sig företräda kompositörernas intressen när marknaden pressar mot pseudo-publishing och buyout-konstruktioner som både flyttar värde och försvagar transparens. Om vi inte fyller det utrymmet kommer marknadens logik att definieras av beställare, plattformar och standardiserade villkor — snarare än av de skapare vars arbete bär hela värdekedjan.
Berlin, 12–13 februari:
Berlin International Screen Composers Leadership Summit samlade ledningar för flera centrala upphovsrättsorganisationer och branschaktörer inom film- och tv-musik. Dag 1 hölls på Kanadas ambassad i Berlin, dag 2 hos GEMA. Under dagarna fick jag möjlighet att knyta och fördjupa kontakter med flera namnkunniga inom CMO-världen: Gorm Arildsen (VD, KODA), Jennifer Brown (VD, SOCAN), Tony Dunaif (EVP International Affairs, ASCAP), Dr. Tobias Holzmüller (VD, GEMA) och Cécile Rap-Veber (VD, SACEM), samt en pratstund med Dr. Kai Welp (General Counsel, GEMA). Programmet byggde på tre huvudspår: kollektiv förvaltning och CMO-systemets framtid för screen composers, AI som rättslig och infrastrukturell förändringsfaktor, samt professionell identitet, kreditering och långsiktig yrkesutveckling.
Dag 1: Kollektiv förvaltning och buyouts
Konferensen inleddes med en keynote-diskussion om kollektiv förvaltning med representanter från KODA, SOCAN, ASCAP, GEMA och SACEM. Samtalet kretsade kring den tilltagande problematiken med buyouts och partial buyouts på den audiovisuella marknaden och hur reglering och rättsutveckling påverkar förhandlingsläge och praxis. CMO-ledningarna var intresserade av hur vi — från AV-kompositörernas perspektiv — uppfattar att de hanterar situationen, och vilka verktyg de faktiskt har eller saknar för att motverka avtalspraktiker som urholkar efterhandsersättning och transparens.
Diskussionen glid naturligt över i AI — inte som en isolerad teknisk trend utan som en systemfråga. Tyngdpunkten flyttas mot dataflöden, spårbarhet, claims och attribution, och hur fördelningssystem påverkas när produktion, distribution och användning blir mer modell- och datadriven. Det förstärks av att linjär konsumtion av audiovisuellt innehåll fortsätter minska medan online-marknaden (SVOD/AVOD/VOD) tar över som dominerande miljö. Gorm Arildsen framhöll att CMO:er behöver bli mer kostnadseffektiva och prissättningsmedvetna när de direktlicensierar repertoarer — direktlicensiering innebär en mer uttalad marknadslogik där paketering, effektivitet och prissättning får större betydelse.
Därefter följde en panel om hur kompositörer talar om att vara kompositörer. Poängen var att språkbruk och narrativ påverkar hur beslutsfattare, beställare och medier uppfattar både rättsliga och marknadsmässiga villkor. När avtalsmakt, kreditering och ersättningslogik hanteras bakom kulisserna — ofta förstärkt av NDA-klausuler — blir det avgörande att professionella AV-kompositörer kan formulera sin roll och sina villkorsfrågor på ett sätt som är begripligt och trovärdigt för olika mottagare.
Ett närliggande spår var Ivors Academys inslag om kampen mot ghostwriting. Att kreditering lyfts som policyfråga tydliggör attribution som mer än en etisk fråga: den påverkar meritering, synlighet, förhandlingsposition och i förlängningen fördelningsunderlag. I en beställarkedja där arbetsdelning, additional music och många versioner är norm blir otydlig kreditering en riskfaktor både för individen och för systemets legitimitet — och det blir bara viktigare när AI-verktyg förändrar produktionskedjorna och gränserna mellan skapande, bearbetning och generering blir mindre tydliga.
Dagen avslutades med Benji Rogers (Sureel) som höll en ”show and tell” om etisk generativ AI-licensiering och attribution. Etisk licensiering operationaliseras snabbt i konkreta mekanismer: licensvillkor, attributionsregler, spårbarhetskrav och systematiserad rapportering. Kopplingen är relevant i svensk kontext — STIM beskriver i sin AI-licensmodell krav på neutral tredjeparts-attribution, och Sureel lyfts i externa genomgångar som ”preferred attribution provider”. Rogers betonade att attribution är en förutsättning för transparens och korrekt licensiering: utan den saknas bryggan mellan modellutdata, underliggande repertoar och verifierbar rapportering, vilket gör ersättningskedjan svår att legitimera och skala.
Dagen avslutades med en networkingmiddag arrangerad av SOCAN. Jag fick fördjupade samtal med chefsjuristen och styrelseordföranden på GEMA samt med VD:arna för KODA, SACEM och GEMA. En gemensam iakttagelse: alla var väl medvetna om buyout-problematiken för audiovisuella kompositörer och nyfikna på att diskutera AI-frågan. För svensk sida var det värdefullt att stärka de europeiska relationerna i ett läge där samordning mellan organisationer får ökande praktisk betydelse.
Dag 2: AI-litigering, TDM och opt-out
Dag 2 hos GEMA inleddes med en genomgång av GEMAs AI-litigering och licensstrategi. Att processföring och licensstrategi redovisades sida vid sida illustrerar ett skifte: rättsliga processer används inte längre enbart reaktivt, utan som verktyg för att påverka gränsdragningar och marknadspraktik. Bakgrunden är att europeisk rättsutveckling snabbt blir mer konkret i frågor om text- och datautvinning (TDM), opt-out och intrång via modellutdata — det vill säga när en generativ modell återger upphovsrättsligt skyddat material helt eller nästan ordagrant, så kallad regurgitation.
I Tyskland illustrerar GEMA v OpenAI (Landgericht München I, 11 november 2025) den intrångskänsliga punkten när ett system kan återge skyddat material nära nog ordagrant — memorisation och reproduktion i utdata har därmed blivit en central riskzon. Kneschke v LAION (Hamburg, september 2024 och överinstans december 2025) visar att TDM-bedömningar kan falla olika beroende på aktör, ändamål och kontext, och att opt-out i praktiken behöver vara maskinellt läsbar för att få genomslag i automatiserade miljöer. Från Nederländerna bidrar DPG Media m.fl. v HowardsHome (Amsterdam, oktober 2024) med betoningen att reservation enligt DSM artikel 4 måste uttryckas på ett ”lämpligt” sätt — i online-miljö typiskt så att den är praktiskt användbar för automatiserade aktörer. Därtill finns ett EU-harmoniseringsspår genom Like Company v Google Ireland (hänskjutet april 2025) som kan bli normerande för samspelet mellan upphovsrättsliga regler, TDM-undantag och AI-tjänsters återgivning av skyddat material.
En praktiskt viktig skiljelinje: DSM artikel 3 ger ett obligatoriskt TDM-undantag för vetenskaplig forskning, medan artikel 4 avser generell TDM men kan stängas genom en uttrycklig opt-out som i digitala miljöer måste vara verkställbar. Det är i den terrängen GEMAs kombination av process och licensstrategi blir begriplig — när rättsläget utvecklas ojämnt och marknadens beteende formas av tekniska standarder försöker man skapa både rättslig tydlighet och förhandlingsposition.
Sammanfattande slutsatser
För Skap-anslutna kompositörer innebär detta troligen att villkorsfrågorna blir mer system- och processdrivna än tidigare. Buyout-frågan och AI-frågan framstår alltmer som sammanhängande strukturfrågor: båda påverkar transparens, avtalsbalans och möjligheten till rimlig ersättning över tid.
I det sammanhanget blir ”exklusivitet” en nyckelterm som behöver granskas metodiskt. Exklusivitetens faktiska utsträckning i beställningsavtal — tid, territorium, media och användningssätt — sätter gränserna för vad beställare anser sig få göra när kompositörer upplåter eller överlåter upphovsrätt, masterrättigheter och synkroniseringsrättigheter. Dessa anspråk behöver prövas mot CMO:ernas mandat och licenslogik, eftersom beställarens ”exklusivitet” i praktiken inte kan sträcka sig längre än den rättssfär som faktiskt kan kontrolleras utanför den kollektiva licensmarknaden. I en mer AI- och online-dominerad marknad, där attribution, dataflöden och rapportering avgör vad som syns och kan avräknas, blir detta avgörande för att skilja legitim licensiering från marknadshindrande buyout-praktik.
Det förutsätter också en kontinuerlig analys av den europeiska rättsutvecklingen kopplad till DSM artikel 3–4, opt-out och intrångsbedömningar vid generativa modellutdata — eftersom gränsdragningarna kommer att påverka både AI-licensieringens utformning och hur långt avtalsmässig paketering av rättigheter kan drivas utan att urholka kollektiv ersättning.
Vid pennan,
Pär Frid
Kompositör samt ledamot i Skaps och Stims styrelser