Anna Ahnlund är artisten och kompositören som inte hade planerat att jobba med musik. Idag är hon sångare och låtskrivare i Dina Ögon, gruppen vars musik har beskrivits som ”en hybrid mellan pop, rock, jazz och soul”. Dina Ögon släppte sitt debutalbum så sent som 2021 och har haft medvind från start. Trots texter på svenska turnerar de även utomlands, och idag upptar Dina Ögon så gott som all Anna Ahnlunds tid.
Att leva på musiken
— Fram till ganska nyligen har jag alltid jobbat med andra saker vid sidan av, för att ha råd att hålla på med musiken. Har jobbat på kyllager, i klädaffär, på förskola, äldreboende, suttit i kassan på Ica, läst in skolmaterial… alltså verkligen allt möjligt. Nu tar Dina Ögon all tid, jag varken hinner eller måste göra något utöver det. Vi skriver, spelar, turnerar i både Sverige och utomlands.
— Samtidigt är jag på en plats i livet där jag inte längre kan lägga 100 procent av min tid på musiken. Det är en massa annat som tar tid, jag och Daniel har barn, det är helt enkelt inte alls samma läge som när man var yngre och kunde satsa allt. Men jag är otroligt glad över att det går så bra nu.
— Ibland är det jobbigt att ta betalt. ”Det här tar bara en timme, ska jag verkligen ta så här mycket?”. Så jag får påminna mig om att jag är snabb, det handlar om ackumulerad kunskap. Det som nån får på en timme bygger på sånt som jag lärt, gjort och utvecklat i många många år.
Upphovsrätt och fördelning
— Jag har frågat ganska många om hur de gör med fördelningen i sina grupper, vissa delar rakt av, andra gör på andra sätt. Jag har pratat mycket med Alfons också, ställt en massa frågor om vem som ska ha vad, hur man ska tänka, vad är det ena och det andra värt. Alfons sa inte att ”du som låtskrivare ska förstås ha allt!”. Han ser det från allas perspektiv, det finns inte några enkla svar när det kommer till andelar, fördelningen mellan musiker och låtskrivare, vem som ligger bakom vad.
— Nu har jag börjat sätta mig in i upphovsrätten och intresserat mig för hur det funkar. Det känns mer relevant när det börjar rulla på med musiken. Hur har skapandet av en låt gått till? Vem äger rättigheterna? Vems tonspråk är det? Är basisten ”bara” musiker, eller medkreatör på den här låten? Jag tror det är viktigt att kunna prata om dessa frågor även om det kan kännas jobbigt och långt ifrån musikskapandet.
— Jag har aldrig varit så kunnig eller intresserad, och säkert varit lättlurad ibland. Skrivit på grejer utan att ställa frågor, inte haft tillräcklig kunskap. Visst, det är dumt. Men hur ska man kunna ställa frågor när man inte vet att de finns? Jag ser ju att många unga i branschen inte tänker på sina rättigheter och att värna dem, man vill bara in och jobba. Sen är det alltid svårt att värdera sitt konstnärliga arbete, speciellt när man är i början av sin karriär. Men det behövs stöd och vägledning, från Skap och andra. För den där okunskapen gör en utsatt. Innan man har pengar så har man bara sina rättigheter.
”Visst, det är dumt. Men hur ska man kunna ställa frågor när man inte vet att de finns? Jag ser ju att många unga i branschen inte tänker på sina rättigheter och att värna dem, man vill bara in och jobba.”
Arbetet och skapandet
— I ett samarbete måste alla känna sig delaktiga, annars blir det ointressant. Många gånger kan folk ha olika tempon, vissa vill köra på, andra behöver betänketid, då kan det bli lite skavigt om man inte lyssnar in varandra. På sätt och vis är det lättare att jobba ensam, eget tempo, egna beslut. Men man är ju också just ENSAM.
— För det finns något så värdefullt i samarbete. Det ger så mycket, man kommer fram till helt andra saker än när man är ensam. Som när man improviserar ihop, det gör vi mycket i Dina Ögon. Vi är fria och säkra, vi kan liksom inte göra fel inför varandra. Det är fantastiskt. Även om det också blir brutalt ibland, ”jaha oj, nu kapade du sista versen, okej…”
— Nej nej, jag är absolut inte en DIY-person som gör allt själv. Jag har mest bara gjort musik och lagt allt fokus där, skitit i allt runtomkring. Har svårt att sälja mig själv, dålig på att ”branscha” och nätverka. Det är inget jag är stolt över, jag bara är sån. Men jag inser ju att man tjänar på att ha lite koll på branschen för att inte bli överkörd.
— Det var aldrig planen att jobba med musik, jag målade mycket när jag var yngre och var inne i det, eller så tänkte jag att jag skulle utbilda mig till något vanligt. Men kunde aldrig släppa musiken, vilket jag är glad över nu. Det var inget tvärt beslut, ”nu blir det så här”, mer att jag gled in i det, sen jag släppte min första soloskiva 2014 och så har det rullat på. När det gäller Dina Ögon så jobbade jag och Daniel mycket ihop, och så föreslog han att vi skulle starta band. Jag bara ”aldrig i livet, fy vad jobbigt”. Sen blev det så och… ja, det blev ju riktigt bra. Jag har aldrig kunnat planera framåt i livet, har styrts av känsla och slump, och det har blivit som det blivit. Men jag har nog alltid haft en känsla för vilken väg som leder till kreativa utmaningar. ■