2020 kommer tveklöst gå till historien och kommande generationer kommer att tala om det här året som vi gjort om 1929 eller 2001. Och visst var börskraschen och 11 september dramatiska omvälvande händelser i sig men framför allt inleddes med dem de stora sociala förändringar som i sin tur ledde till världskrig, kapprustning, skapandet av IS och en nynationalism som fortfarande tycks växa. Vad som händer efter och på grund av pandemin kvarstår förstås att se, men förhoppningsvis leder den oss vidare med en starkare tro på vikten av internationella samarbeten och välfungerande gemensamma institutioner – samt en omvärdering av kulturen. De senaste åren har vi sett stora sociala förändringsrörelser i form av #metoo, Black Lives Matter och en vital miljörörelse – dessa fantastiskt framgångsrika rörelser kan kulturen dra väldigt mycket lärdomar av. Vi behöver hjälpas åt för att se till att pandemin leder oss bort från isolering, förändringsrädsla och misstänksamhet mot en djupare förståelse och empati för våra medmänniskor.
Skap är en förening vars medlemmar har en stor möjlighet att påverka hur samhället ser ut i framtiden. Genom vårt skapande kan vi säga vad vi tycker, vad vi vill ska hända och hur vi ser på samhällets problem. Det är extremt viktigt. Folk behöver visserligen fortfarande musik som underhållning – men vi vet att den betyder mycket mer än så. Vi skapar de perfekta stämningarna på film, tv och teater, vi bygger soundtracket till den perfekta klubbkvällen och ser till att etern fylls av både tillfällig eskapism, socialrealism och ren och skär revolution. Trots vår utsatthet behövs vi musikskapare mer än någonsin.
När våra medmänniskor har arbetat, ätit, sovit och nattat behöver de oss. För att fördjupa sin empati, för att väcka känslor, för att få leva i en annan berättelse än sin egen en stund. Samhället behöver musiken för att överleva.
Du hittar vår guide till skapande och stöd samt en konstant uppdaterad ”lathund” till ekonomiska insatser som genomförs och kommer att genomföras på grund av pandemin här:
Kollegornas år
För att fördjupa vår förståelse för medlemmarnas situation har vi genomfört en serie intervjuer under vinjetten ”Mitt år” de senaste veckorna:
Ji Nilsson
”Jag vet att det delades ut miljonbelopp i stöd till kulturen, men det är inget som jag som enskild låtskrivare har kunnat ta del av, vad jag har förstått.”
Läs intervjun
Martin Hederos
”Alla bokningar har corona-disclaimers. Man bara håller sig beredd och håller tummarna, in i det sista.”
Läs intervjun
Lisa Montan
”Trenden att ge upp sin upphovsrätt har möjlighet att växa sig starkare i filmbranschen”
Läs intervjun
Esbjörn Öhrwall
”Jag tror att folk i allmänhet inte förstår hur många människor som behövs och jobbar runtomkring för att till exempel en spelning ska kunna genomföras.”
Läs intervjun
Sibille Attar
”Vi är i denna sits nu på grund av den svaga position vi befunnit oss i under lång tid, i relation till vårt välfärdssystem.”
Läs hela intervjun
Erik Lundin
”Jag har alltid varit hyfsat ekonomisk och hållit i pengarna, men nu… Jag läcker. Det är bara en tidsfråga nu, jag lever men försörjer mig inte.”
Läs intervjun
Emma Ahlberg Ek
”Min försörjning kommer till största delen från spelningar så det funkar ju inte nu, jag har några enstaka.”
Läs intervjun
Jonas Kullhammar
”Visst, jag överlever. Men att inte få arbeta, inte få spela! Det har varit så deprimerande.”
Läs intervjun