Skaps styrelse har beslutat tilldela sångaren och låtskrivaren Toni Holgersson Skaps stipendium till Evert Taubes minne 2020. Stipendiet är på 40 000 kr.
Skaps motivering lyder: ”Liksom Evert Taube målar han musikaliska tavlor som forsätter att fascinera. Hans röst bär sångerna varsamt fram till lyssnaren som om de vore sköra skulpturer som han lämnar över i lyssnarens vård. Har man hört Toni Holgersson en gång glömmer man det aldrig.”
Kan du känna igen dig i den motiveringen?
”Jag hoppas ju att det är sant! Det är just det där jag vill åt … och när allt faller på plats kan jag nästan tro på det.”
Vad är din särprägel?
”Det är väl något i själva leveransen av sångerna, ett framförande som går ihop med det jag sjunger om. En vän uttryckte det väldigt frankt och bra: ’Men du tror ju själv att du är så förbaskat bra! Just därför blir du det!’. Det var faktiskt mitt i prick.”
Som barn var Toni Holgersson en enorm Elvis-fantast. Han beskriver det som att han slutade andas när han såg sångaren i tv. Denna oerhört starka dragningskraft och fascination smittade av sig på den egna sången; Toni Holgersson gick intensivt upp i sina egna framföranden, stående på pingisbordet, trottoaren eller vad som fanns till hands.
”Jag tvivlade aldrig på detta att jag var så bra. Fast det var jag ju inte, inte då. Ingen är riktigt bra från början.”
”Jag tvivlade aldrig på detta att jag var så bra. Fast det var jag ju inte, inte då. Ingen är riktigt bra från början. Men den övertygelsen gjorde att jag fortsatte, hann utveckla någonting, och till slut faktiskt bli bra på riktigt. Intensiteten och känslan har jag hållit fast vid. Sedan har det stor betydelse att jag skriver själv, att det jag sjunger är mitt val från början till slut, vartenda ord.”
Beskriv din relation till Taube.
”Han är ju inte Elvis … Nej, men uppriktigt sagt så hade jag ingen relation till honom under uppväxten. Det var inte mycket Taube i 70-talets Farsta. När jag började göra egen musik så sa jag i något sammanhang att det var märkligt hur vi svenskar är så fascinerade av den amerikanska musikhistorien och arvet, medan vi tenderar att helt glömma bort vårt eget. Kjell Andersson, som just då var på gång med en hyllningsplatta till Taube, läste att jag sagt det där och ringde och frågade om jag ville vara med.”
”I början hittade jag ingenting i Taubes musik, det lät farmor eller luktade mormor eller vad man ska säga. Det var ingenting för mig, jag hörde bara det tidstypiska, och det kändes dammigt. Men under arbetets gång när jag lärde känna Kjelle och lyssnade på de andra artisterna — ja, det hände någonting. Jag kunde till slut höra bortom det ålderdomliga, teatraliska och inse att: det här är ju mästarklass. Det handlar om att dechiffrera, att lyckas lyssna bortom de yttersta lagren av ålder och yta.”
Vi kanske kan låta bli att prata om den pågående pandemin — men ändå: kan du se att det finns någonting givande eller utvecklande i extremsituationer som denna?
”Jag lever alltid som att det pågår en pandemi, att undantagstillstånd råder. Jag är rädd för att binda upp mig, för att lova saker, åtanganden … jag är allergisk mot beslut. Så har jag alltid levt, som i en sido-fil där jag hållit mig hela livet. Det känns som att jag upplevt detta förut. Mina egna, självpåtagna karantäner har ofta varit mer intensiva.”
”Sedan kan jag i ett längre perspektiv hoppas på att det som händer nu ska leda till att vissa saker blir tydligare. Orättvisor i lönesättningar och ansvar, att vi sålt ut hela vårdapparaten, gjort oss av med beredskapslager, och så vidare. Det som tillhör oss alla ska inte vara till salu. Kanske kommer fler att inse det nu.”
I april skulle Toni Holgersson spelat på Södra Teaterns stora scen och därmed kunnat bekosta och ge ut sin kommande skiva själv, utan bolag. På grund av omständigheterna blev konserten framskjuten till efter sommaren.
”Tack vare stipendiet så kan jag ändå börja med inspelningarna nu i sommar, pengarna gör det möjligt! Så får vi se hur långt det räcker, men jag vet att bara man börjar så brukar det rulla på sedan. Och så ska jag köpa en högtalarlåda till min elgitarr. Jag är så väldigt glad för det här. En glad Toni Holgersson — det händer inte så ofta.”
Text: Hannah Kirsebom/KWD
Fotograf: Johan Bergmark