Stockholm 17 mars 2020
English summary follows
Efter snart fem års process om en dryg tusenlapp och stor osäkerhet kring vilket regelverk som råder kring sociala sammankomster för föreningar har nu HD äntligen gett sin slutliga bedömning kring Skaps vårfester och väljer att frikänna Skap och FST fullständigt från alla anklagelser. Detta innebär att man inte anser att man skall misstänkliggöra nätverksmöten i kulturföreningars regi där företrädare för institutioner deltar eftersom dessas yrkesroller stipulerar att de istället bör närvara för att hålla sig uppdaterade kring det svenska kulturlivet. Skap är förstås mycket nöjda med beslutet som innebär en lättnad för föreningen, som nu kan fokusera helt på att hjälpa en kultursektor som av både delar av rättsväsende och viss media beskrivits som glamorös men de facto är stenhård och slitsam.
Det är fem år sedan åklagare och utredare började undersöka om några oegentligheter förekommit i samband med FST:s (Föreningen Svenska Tonsättares) nittioåriga tradition att anordna en årlig prisutdelning med musikframträdande och ett år senare valde de att även inkludera Skap i dessa undersökningar. Detta för föreningens sjuttioåriga tradition att anordna ett årligt (och hos medlemskår extremt uppskattat) evenemang för medlemmar, opinionsbildare och representanter för musik- och kulturliv. Detta kultiverades under lång tid till en självklar mötesplats för den svenska musikbranschen och deltagare från andra delar av kultursverige. Eftersom åklagare, tingsrätt, hovrätt – och även Högsta Domstolen – alla är eniga om att ingen mutat eller blivit mutad borde detta ärende enligt oss ha lagts ner för länge sedan men rättsväsendet testade nu lagstiftningen för att se om det som tidigare ansetts lagligt numer kunde misstänkliggöras. Tingsrätten var enig om att Skap och medåtalade var helt oskyldiga och frikände på samtliga punkter.
Högsta domstolen anser alltså – precis som Skaps eniga stämma 2017 – att vårfesterna varit av godo och att inget otillbörligt finns att förknippa med dem; att de tvärtom varit viktiga för ett kollektiv av musikskapare som ofta verkar i det dolda. Skaps medlemmar anser helt enkelt det självklart att Skap ska arrangera den här sortens sammankomster, vilket är anledningen till att föreningen begärde prövningstillstånd. Att HD beviljade detta visade på att det fanns en rättslig oklarhet och ett behov av att skapa praxis. Vi uppskattar därför att HD tog upp fallet och att de valt att inte likställa myndighetsutövandet hos handläggare vid kulturinstitutioner med det hos till exempel domare vid domstolar eller andra myndigheter. För vem skulle i framtiden våga anordna möten som inkluderar representanter för det statliga och kommunala musik- och kultursverige om dessa legitima vårfester ansågs vara mutor?
Vi är nu väldigt tacksamma för att vi fått möjligheten att leda i bevis genom Sveriges rättssystem att landets kulturföreningar, organisationer och de kulturvurmande delarna av näringslivet även fortsättningsvis kommer att kunna träffas. Många har pausat den här sortens sammankomster, vilket vi ansett vara direkt farligt för kulturen och hämmande för förenings- och kultursverige. Att nu få riktlinjer kring vad som är rätt och fel i samband med sociala sammankomster en gång för alla förblir det främsta skälet till att vi ansökte om prövningstillstånd.
Så, trots rådande samhälleliga omständigheter väljer vi att idag se positivt på kultursveriges vidare möjligheter att samlas och samsas!
Alfons Karabuda välkomnar förstås beskedet med glädje:
”Skaps vårfester var de få tillfällen då vi som skapat musiken fått stå i centrum. Vi har där belyst mångfalden utanför tv-program, försäljningslistor och hysterisk sociala medier-hype och påmint om musikens sanna värde. Hur musiken inte bara är underhållning utan genom sin artistiska yttrandefrihet också en del av samhällssjälen.”
”HD ser vikten av dessa sammankomster och att inget otillbörligt skett vid dem. Tvärtom har det varit i enlighet med både föreningarnas verksamhet och de krav de närvarande från kulturinstitutioner har på sig att delta vid den här sortens events för att hålla sig uppdaterad kring kulturens villkor och en verklighet utanför deras kontor.”
”Åklagaren hade fel. Så enkelt är det. Nu kan vi åter lägga all vår kraft på att stärka en musik och kultursektor som genomlider en mycket tuff tid!”, säger en lättad Alfons Karabuda.
Även Skaps juridiska ombud Conny Cedermark är lättad:
”Högsta domstolen har idag fastställt att representation som inte riskerar att påverka mottagarnas beslutsfattande inte omfattas av korruptionslagstiftningen och detta oavsett om mottagaren är en myndighetsperson eller inte.”
”Högsta domstolens avgörande speglar både rätt och rimlighet. Vi är mycket nöjda med utgången. Vi måste ha förtroende för att våra myndighetschefer inte är påverkbara av representation som är vanlig i samhället i övrigt. Även myndighetsrepresentanter måste kunna inbjudas till och delta i representationssammankomster, inte minst när det är av intresse för myndigheten.”
Skap and the dinner events completely exonerated in the Supreme Court
The dinner events in question has been through the Swedish judicial system for five years and have now set a precedent for future similar activities as the Swedish Supreme Court states that the dinner events are not to be considered undue benefits. The court thereby changes the Appeal Courts and establishes the District Courts verdict. In no judicial body claims have been made that the events should be views as typical bribes in the sense that representatives from cultural authorities were invited to influence them in their governmental performance, or anywhere stated that the events has had such effect.
The invited cultural institutions mission is to actively coordinate with actors in the music arena, and to work towards this mission, the events has been a mutually confidence building exercise for the invited individuals, not least considering the broad participation the events had built through the decades.
The central question in the appeal is thus answered with the stated fact that the events are not to be considered undue benefits. The Supreme Court rules that no crime has been committed and that the prosecuted individuals and organisations are completely exonerated and that all legal costs are to be paid by the government.