Det började med en kopp kaffe, eller kanske ett glas vin. Året var 1847. På musiketablissemanget Les Ambassadeurs Café-Concert, nära Place de la Concorde, vägrade kompositören Ernest Bourget att betala notan. Han menade att eftersom musikkaféets ägare använde sig av Bourgets arbete – hans musik – utan att ersätta Bourget, så var kompositören själv inte skyldig att betala för vad han åt och drack.

Den efterföljande rättegången ledde till ett förbud mot att framföra Ernest Bourgets verk på Les Ambassadeurs Café-Concert. Domen gynnade upphovsmännens möjligheter till ersättning, och fastslog också upphovsrättens princip – alltså upphovspersonens exklusiva rätt till sina egna verk gällande spridning och framförande. År 1849 grundades så ”Le Syndicat des Auteurs, Compositeurs & Editeurs de Musique” – SACEM – för att sammanföra och organisera författare, kompositörer och musikförlag och fungera som ett skydd för sina medlemmar (”producenter av underhållning och offentliga anläggningar som utför musikaliska verk”). 1851 fick SACEM officiellt erkännande av myndigheter i Paris.

Men i Frankrike går frågan om upphovsrätt ännu längre tillbaka än så. Redan 1791 grundade dramatikern och musikskaparen Pierre-Augustin Caron de Beaumarchais SACD – ”Société des Auteurs et Compositeurs Dramatiques”. de Beaumarchais hade tröttnat på att se sina verk framföras utan hans medgivande, och utan att han fick betalt. SACD skulle råda bot på detta, genom att arbeta för och försvara hans och andra dramatikers rättigheter.

Upphovsrätten är starkt etablerad i Frankrike, säger Jean-Marie Moreau, musikskapare och ordförande för SACEM:
     – Visst kan man säga att franska upphovsmän är lyckligt lottade, då upphovsrätten här är grundmurad ända sedan 1700-talet. Den är en del av Frankrikes DNA. Samtidigt är den här rätten tyvärr alltid hotad, trots starkt stöd från vår regering. Det gäller Frankrike såväl som resten av världen. Vi kommer behöva fortsätta kämpa för upphovsrätten, idag och i framtiden.