Han skriver låtar åt Zara Larsson, Jess Glynne och Charli XCX och prisades för ”Best Track” i årets NME Awards. Jerker Hansson är hitmakaren och producentgeniet som ingen musiklärare lade märke till.

Du jobbar både i Stockholm och Los Angeles. Var känner du dig som mest kreativ och produktiv?  

– Det är så olika världar att det är svårt att jämföra. Helt ärligt blir jag rätt knäpp när jag stannar i LA för länge, men det brukar ändå bli så att jag stannar varje gång. Det finns ett tempo och en nu-eller-aldrig-känsla i Los Angeles som Stockholm saknar. Men amerikaner kan också vara för snabba ibland och missa grejer längs vägen. För mig har kombon av båda varit nyckeln. Men tyngdpunkten har legat i LA sen jag kom dit för första gången.  

Foto: Privat

Hur kom det sig att du började skapa musik?  

– Jag är inte mer originell än att jag älskade Backstreet Boys när jag var liten. Och Arvingarna. Jag dog för Arvingarna. Jag hade en kassettbandspelare som kom med en liten mick och jag spelade in allt möjligt på den. Ofta spelade jag in mig själv när jag sjöng till mina skivor. Jag skickade också hälsningar till mig själv i framtiden då jag tänkte att jag skulle vara mycket snyggare och coolare. Jag och min kompis gjorde också egna radioprogram som är kul att lyssna tillbaka på. Framförallt för att min kompis i princip bara är med på vinjetten och sen är det jag som pratar oavbrutet i en timme. Vet inte varför, men jag hade något slags behov av att spela in saker. När jag långt senare lärde mig att spela in musik var det bara som ett naturligt nästa steg.  

Vad kännetecknar din stil?

– Det är svårt att beskriva sitt eget sound. Jag har nog inte någon riktig distans till hur det låter. Men efter Come First och Boys fick jag höra från andra att mitt sound var minimalistiskt. Vilket fick mig att vilja göra tvärtom och helt ändra min ljudbild. Så fort jag känner mig inrutad måste jag bryta mig loss. Men jag kommer nog aldrig helt kunna släppa när man får till det storslagna i det lilla.   

Hur har du utvecklats i ditt arbete de senaste åren?  

– Framförallt har jag kämpat mycket med vilken fot jag ska stå på. I vissa samarbeten är jag producent och i andra helt och hållet låtskrivare. Jag känner nu att jag hittat en bättre balans mellan de två. Jag kom in i hela musikgrejen som låtskrivare enbart, och producerade bara i smyg i början. Och även om det inte är det, så kan det ibland kännas som en slump att jag blev producent. Mitt sound har nog gått mycket fram och tillbaka hela tiden. Det är i alla fall svårt för mig att se hur det har utvecklats.  

Hur mycket anpassar du dig i dina samarbeten? Hur mycket av Jerker Hansson finns med när du jobbar med exempelvis Zara Larsson – är det viktigast att det ”låter Zara”, eller att det blir ditt sound?  

– Med Zara har det varit på alla möjliga olika sätt. Jag har inte gått in så mycket som producent med henne utan mest som låtskrivare. I Can’t Fall In Love Without You är en låt som kommer från en väldigt personlig plats för mig. Där fanns det ingen tanke att det skulle låta Zara egentligen, det bara blev så av sig självt och låten fick nästan lite själv bestämma hur den skulle bli. Men Zara kan ofta komma in i rummet och veta exakt vad hon vill skriva om. Och förhoppningsvis, om man är en hyfsat empatisk person eller i alla fall kan låtsats, så går det att haka på någon annans känsla och matcha den med din och vad du upplevt.   

Vad använder du för utrustning?  

– Jag jobbar i Logic X. Gällande hårdvara är det mest beroende på vad som finns där jag är för tillfället. Jag ärvde aldrig det där teknikfokuset som producenter ofta kan ha. Och det är säkert min förlust egentligen, men jag tänker att i bästa fall frigör det lite plats i mitt huvud för någonting annat. Men ofta får för mycket teknik-vurmande mig att känna mig utanför.  

Din produktionstakt – är du snabb och sprutar ur dig material, eller tar du mycket tid på dig och filar länge på detaljer?  

– Jag är snabb. Jag tycker att det är för jobbigt att köra fast så jag försöker skynda mig innan det händer. Men jag vet värdet i att ta sin tid och det är enormt tillfredställande att dyka in i detaljer och ljud. Det bästa jag vet är att vara själv i studion och ha möjlighet att ta min tid med en låt   

Varifrån får du inspiration till att jobba; hur är ”processen” i ditt huvud?  

– Oftast slår det till när jag minst anar det. Jag skriver ner och spelar in även dom mest puckade idéerna jag har. Ibland kan det vara ett frö till något som faktiskt är bra. Och om inte annat så gör det plats för nya idéer när jag inte längre behöver hålla det i huvudet.   

Kör du fast i skapandet ibland?   

– Hela tiden. Jag tror inte att man bryr sig tillräckligt om man inte kör fast då och då. Man kommer ha både mer kreativa perioder och perioder då det är tufft. Men det är viktigt att våga fortsätta skriva även när det inte funkar. Ibland kan det släppa genom att bara byta idé och försöka något helt annat. Och ibland är det bara läge att ge upp och vältra sig i känslan av att man tror att man är värdelös. Många av mina bättre idéer har kommit ur ett behov av revansch när jag känt mig som mest borträknad och desperat.  

Har du något tips till nya musikskapare, som vill ta sig fram i branschen?  

– Våga vara annorlunda och lita på din inre röst. Jag var aldrig bäst i klassen eller hade bäst sångröst. Jag stod längst bak på scenen och fick spela ackorden på akustisk gitarr. Jag tror inte att mina musiklärare genom åren skulle ha satsat sina kulor på mig. Allt det där fick jag hitta i mig själv. Och det räcker med att du vet, försök inte hitta uppmuntran utifrån.