Vi säger grattis till Skapmedlemmarna Tomas Adolphson och Anders Falk som firar 50 år som band, Adolphson & Falk! Vad är hemligheten, hur gör man för att hålla ihop så länge?
– Man måste kunna behålla lekfullheten och glädjen i skapandet, det ska vara kul! Går det över i plikt och ansvar är det lätt att tröttna eller i värsta fall börja må dåligt av det man gillar bäst.  Drivkraften och ambitionen ska vara gemensam och i balans, båda ska vilja. Var och en ska ha annat för sig på sidan om. I vårt fall har det varit att vi har annat arbete än bara musiken. Det har gjort att vi inte behöver spela och komponera för att försörja oss och då ger det möjligheten att bara välja det vi själva verkligen vill, det som verkar roligt och lustfyllt eller givande i någon form. 

Foto: Mauro Rongione

Hur viktigt har det varit att ni har varandra?
En god rådgivare, som lyssnar och stödjer och uppmuntrar är guld värt. Det är svårt att helt förlita sig bara på sitt eget tyckande. Vi har ganska lika smak och hör relativt snabbt felen och förtjänsterna med den andres låtidéer. Det är roligare att samarbeta än att sitta själv och det är alltid klokt att inte sitta och nöta med något som inte är riktigt bra i grunden utan i stället lägga sin dyrbara tid på något som har möjligheter att utvecklas till något intressant. 

Har ni något särskilt minne ni vill dela med er från er fantastiska karriär?
– Vår karriär tog fart genom att vi fick medverka i radioprogrammet Eldorado på tidigt 80-tal, vi fick göra specialinslag för programmet. Båda våra största hits Mer jul och Blinkar Blå kom till på det sättet. Det kan vara en av anledningarna till att dom låtarna blev så slagkraftiga. Dom är inte gjorda för att bli kommersiellt gångbara utan är gjorda med lekfullhet och glädje som förtecken. När vi spelade in Blinkar Blå fick vi låna radions stora 24-kanalsstudio i två dagar. Eldoradoredaktionen bjöd in syntpionjären Greg FitzPatrick att göra den elektroniska bakgrunden. Vi hade med oss låten. Greg hade med sig ett lass syntar och en Linn trummaskin. I slutet av första dagen hade vi en ganska rörig blandning av många olika ljud. Nästa dag valde vi ut det bästa, adderade solot och en del effekter och mixade. Sen hade vi en hit!! De två dagarna ledde till att vi samarbetade med Greg i sju år.  
 
När ni skriver låtar, vilka inspireras ni av?
– Vi inspireras nog ganska brett. Vår gamle husgud har alltid varit Paul Simon. Vi har hämtat mycket inspiration från honom. Till och med namnet Adolphson & Falk tog vi från Simon & Garfunkel.  Någon har sagt att det låter som namnet på en revisionsbyrå men det har blivit ett starkt varumärke för oss! 

Och vad lyssnade ni på för musik när ni växte upp?
– Vi växte båda upp med Beatles. Dom har betytt otroligt mycket för vår egen utveckling som för alla i vår generation som var tonåringar på 60-talet. Andra stora hjältar är Bob Dylan, Tom Waits och Leonard Cohen. Vi gillar båda bäst när våra hjältar gör något vackert och harmoniskt mer än röjigt och rockigt även om det också är givande. I början av 70-talet blev vi tillsagda av producenten Anders Burman att skriva på svenska i stället för på engelska. För oss har det varit ett framgångskoncept.   
 
Tröttnar ni någonsin på att höra era egna hits?
– Har man turen att slå igenom kommer man att tvingas leva med dom första hitsen hela livet. Sån har pop- och rockbranschen alltid varit och då är det skönt om man slår med något man själv trivs med och kan stå för även efter 50 år.  

Har ni något tips eller råd ni skulle vilja skicka med till unga musikskapare? 
Det mest uttjatade rådet, men det fortfarande viktigaste och som alltid tål att upprepas, är att inte bli en kopia av andra utan att medvetet försöka utveckla sin egen personlighet. Att inspireras är en sak med att härma är en annan. Om man inte lyssnar till sin egen inre röst utan för mycket följer andras vilja riskerar man att lite grand förlora sig själv.