Maxida Märak, artist och aktivist, är mer self-made än de flesta av Sveriges artister. Hon satsade allt på ett kort – och vann.
– Jag lever på min musik. Det är mycket mer jobb än vad folk förstår.
Du började skriva egen musik 2013. Vilka erfarenheter hade du sedan innan av låtskrivande och produktion?
– Ingen erfarenhet alls. Jag var självlärd på gitarr, mest för att alla andra kunde spela, och jag hade väldigt lätt att ta ut låtar utan att veta vad jag egentligen gjorde. Men text har alltid fascinerat mig, och jag kommer från en teaterbakgrund där konsten att omvandla känslor till ord är en av grundpelarna. Däremot har musik varit en av de starkaste stommarna i min familj, så jag har det väl i blodet. Men jag är totalt självlärd när det kommer till att producera musik, skriva text och allt som har med studio att göra.
Din stil är unik, du väver in jojk och en ganska hård elektronisk botten i din hiphop. Varför blev det just hiphop?
– Det var ofrånkomligt. Jag har lyssnat och lyssnar på alla möjliga genres: folkmusik, rock, punk, funk, Men hiphopen låg mig alltid närmast ända sedan barnsben. Hiphop är också, liksom många andra genres, mycket mer än en musikstil – det är en kultur. Allt från historia till kläder. Så man kan säga att hela hiphopkulturen är den kultur som är Maxida mer än någon annan.
Du har levt både renskötarliv och i storstad. Vad har de olika miljöerna gett dig?
– Det bästa. Det finns inget mer värdefullt än privilegiet att växa upp med fötterna i olika världar, det har gett mig perspektiv som jag märker att många saknar. Utan perspektiv kan du aldrig driva en politik med rätt inställning. Det har gett mig möjligheter att vandra mellan olika sätt att leva, vilket jag som är en äkta nomad (jag klarar inte av att bosätta mig) har extremt stort behov av. Miljöombyte för mig är guld. Därför älskar jag mitt yrke kanske extra mycket, eftersom det ger mig chansen att få resa runt mellan platser. Det stressar inte mig att bo i en resväska i längre perioder. Tvärtom gör det mig lugn.
Att leva på musiken – hur har du lyckats? Du har inte hunnit släppa så många låtar ännu.
– Ja, jag lever på min musik. Det är mycket mer jobb än vad folk förstår, och mycket mer andra relaterade jobb runt omkring själva musiken också, som gör att det är möjligt. Tv, radio, fotograferingar, kampanjer, galor… Men jag lever på mitt yrke och är extremt ödmjuk och tacksam för det. Jag vet att en karriär ska byggas långsiktigt, herregud jag har just börjat. Jag stressar inte fram något som inte kommer hålla i längden. Jag vill bli uppmärksammad nu, men jag vill också bli ihågkommen sen.
Vilken utrustning använder du?
– I början körde jag ju ensam på scen. Då var det jag, lite ljudkort, dator och mitt mixerbord. Nu har jag en fantastisk musiker – Lotta – som kör live tillsammans med mig. Vi kör med Ableton, dator, synthar med mera. Här är det inget ”trycka på play”, Lotta spelar live.
Var hittar du inspiration? Hur ser ”processen” ut i ditt huvud när du skapar?
– Ibland leker jag mig bara fram i studion. Oftast blir det så. Jag har en förmåga att som i jojk, när man tonsätter en känsla, göra detsamma i min musik. Tonsätta en känsla. Inspirationen kommer nog mest från ställen jag inte ens själv reflekterar över att jag tagit in. Jag har aldrig satt mig ned och kopierat något, däremot finner jag mycket inspiration från gammal hiphop och hela indigenousvärlden. Men då hamnar vi på känslor igen, haha.
Du har jobbat med skådespeleri, skrivit i en antologi, du skriver för Politism osv… Varför blev just musiken ditt primära uttryck?
– Det finns inget ställe i världen där jag är så mycket mig själv, Maxida Märak, i sin råaste form, som när jag står på scen med min musik. Jag har inte en ”artist-Maxida” och en annan privat personlighet. Jag har själen på utsidan när jag har konsert.
I en intervju sa du att du uppfattar hiphop-Sverige som ”en stöttande kultur där alla samarbetar och lyfter varandra. De höll mig bakom ryggen när det blåste som mest”.
– Jag tycker att det är så. Och jag tycker mig ofta se det inom alla möjliga musikgenres. Sedan finns det ju rötägg överallt, men jag låter inte dem ta över ämnet. Jag skulle nog på vissa sätt anse att den här kulturen är extra stark inom hiphop. Det är knappast ovanligt att se tio personer på scen under en hiphopkonsert, varav kanske bara två rappar, och resten är polare som sticker in med en dub här och där. Det tyder ju på att ju fler desto roligare – vi vill ha kul och lyfta varandra – och vi vill att ni ska se och ta del utav det!
Några tips till unga/nya musikskapare?
– Ska du satsa på musiken – satsa allt. Det går inte att göra litegrann om syftet är att leva på den. Lägg inte pengar på ett entourage omkring dig förrän du verkligen behöver det, det är inte status att bygga upp ett varumärke som inte betalar för sig innan man själv har byggt upp sitt eget. Luras inte av spännande kontrakt för tidigt, ta hjälp av någon att gå igenom krav och villkor innan du skriver på något överhuvudtaget. Och sista tipset: Låt det ta lite tid. Ibland händer det på en gång, men var beredd att slita ett tag och se det långsiktigt. Låt aldrig pengar vara drivkraften, för de är inte en garanti för att syssla med musik. Skapa, skapa, skapa.
Korta fakta Maxida
Namn: Maxida Märak
Bor: Hammarby Sjöstad
Bakgrund: Skådespelare
Drivkraft: Min dotter NikeSunna. Alltid.
Lyssnade på senast: Buffy Saint Marie, Red Hot Chili Peppers och en gammal TLC-skiva.