Läs yttrandet i sin helhet här

Skap välkomnar förslagets ambition att sätta en minimistandard för kollektiv rättighetshantering i allmänhet inom EU och att bidra till att underlätta gränsöverskridande licensiering av näträttigheter till musikverk i synnerhet. Principiellt ser Skap bara fördelar med att införa ett genomarbetat regelverk som bidrar till att stärka den kollektiva rättighetshanteringen – både på nationsnivå och avseende den gränsöverskridande hanteringen – så att denna kan ske på ett transparent, effektivt och rättssäkert sätt. Skap anser att upphovsmännens roll i förhållande till sällskapen och till marknaden i stort, bör stärkas så att den står i proportion till deras centrala betydelse i den kollektiva rättighetshanteringen och ställer sig därför positiv till förslagets ambition att stärka rättighetshavarnas inflytande över och insyn i sällskapens styrelse och funktion, vilken idag är högst varierande inom EU.

Skap noterar att sällskapens royaltyfördelning i flera fall tyvärr fungerar dåligt och att administrationskostnaderna är oskäligt höga, vilket får till konsekvens att upphovsmännen får lägre betalt än vad de borde. Dessutom dröjer ersättningen till rättighetshavarna i Sverige för nyttjandet av sina verk ofta oskäligt länge p g a mindre väl fungerande sällskap utanför Sverige. Skap håller även med kommissionen i sin analys om att det är problematiskt att nätleverantörer av musik inom EU har svårt att få licenser med aggregerad repertoar för territorium som omfattar mer än en medlemsstat och är mycket positiv till att dessas och i slutändan musikkonsumenters tillgänglighet till våra medlemmars verk inom EU ökar. Det kan även framhållas att Sverige är nettoexportör av musik på den europeiska marknaden, vilket gör att det är extra angeläget för svenska upphovsmän att hanteringen av deras rättigheter av sällskap utanför Sverige fungerar på ett tillfredsställande sätt.

De frågetecken kring förslaget som Skap finner värda att ta upp i detta skede gäller för det första vissa frågor kring styrelseformer och medlemsinflytande (”governance”). För det andra vill Skap flagga för den eventuella administrativa bördan som kan komma att åläggas sällskapen, vilken måste stå i proportion till nyttan med förslagets genomförande – den höga detaljnivån får inte verka avskräckande för berörda parter på så sätt att förslaget uppfattas som orimligt och riskerar att avvisas i sin helhet. Dessutom vill Skap lyfta fram vikten av att avtalen mellan musikupphovsmän och sällskapen även fortsättningsvis sker med exklusiv verkan i så stor utsträckning som möjligt, såsom idag är fallet i Sverige med bl a Stim och dess anslutningsavtal.