I veckan deltog Alfons som panelist och talare vid Handels- och Sverigefrämjardagarna, vilket är ett årligt möte för kunskapshöjning, kontaktskapande och inspiration arrangerat av UD, Kulturdepartementet och Svenska Institutet. Deltog gjorde ca 130 st representanter från svenska utlandsmyndigheter som arbetar med att företräda Sverige och skapa intresse för Sverige.
Kulturdepartementets Enhet för konstarterna arrangerade en programpunkt på temat konstnärlig frihet där, förutom Alfons, cheferna för Kulturrådet, Konstnärsnämnden, Svenska Institutet och Sida medverkade.
”Jag inledde med att ställa den utmanande fråga jag ibland själv fått: – Varför ska vi dalta med kulturskapare och varför ska kulturskapare ha särskilda rättigheter som inte vanligt folk har? Svaret är enkelt. Det ska vi inte. Kulturskapare har rätt till precis samma mänskliga rättigheter och skydd som alla andra, men för det krävs särskilda åtgärder då man, alltför ofta, är speciellt utsatta” säger Alfons.
Inledde gjorde även nya statssekreteraren Karin Svanborg-Sjövall på Kulturdepartementet och senare deltog även utrikesminister Tobias Billström. Hedda Krausz Sjögren ledde panelsamtalet med Alfons Karabuda (Skaps ordförande), Mika Romanus (Konstnärsnämndens förbundsdirektör), Bongi MacDermott (Kulturrådets enhetschef för kommunikation och omvärld), Monika Wirkkala (Svenska institutets avdelningschef för Sverigekommunikation), Maria Lind (Kulturråd i Moskva) och Maria Arnqvist (Metod och ämnesföreträdare för yttrandefrihet och ICT på Sida).
Frågeställningarna till panelen var, efter möjligheten att först fritt fått beskriva utifrån ämnet konstnärlig frihet: Hur ser situationen ut för den konstnärliga friheten internationellt? Varför är den viktig? Vad kan Sverige spela för roll för att säkra konstnärlig frihet internationellt?
”Jag ville inte slå an en alltför negativ ton så jag svarade att det ser inte så bra ut idag, men förutsättningarna för ett bättre imorgon, det tror jag på”, säger Alfons.
Tittar vi på ren statistik från Freemuse´s senaste rapport så har antalet dokumenterade övergrepp gällande artistisk yttrandefrihet på bara musikområdet slagit rekord under 2020. Det kanske är speciellt anmärkningsvärt att detta gällt under en tid då kulturen varit särskilt utsatt och också till stor del nedstängd. Det är också tydligt att man använt sig av Covid som förevändning att inte låta viss kultur synas och höras. Kanske har det att göra med att vi de senaste åren trots kriser sett att kulturintresset inte avtar för människor. Tvärtom ser den ut att stärkas. Och det kan för vissa ses som ett hot.
”Då ska tilläggas att det också kan ses som ett hot att inte från musiklivet och kulturen ställa upp när makten kallar för att med musiken få en befolkning att känna sig lugna och inte opponera sig. Kerpatenko, chefsdirigenten av Gileya Chamber Orchestra, vägrade t.ex. att delta i en Ryskarrangerad konsert i Cherson, Ukrania nyligen och dödades därför”, inflikar Alfons.
Utöver detta talade Alfons om maktkoncentration inom musikens värld och då inte främst från politik och beslutsfattare eller ens de bolag som verkar inuti branschen utan från de som bestämmer över det egentliga tillgängliggörandet på sina digitala fönster och spellistor. Också här har vi genom Covid fått se hur viktig den digitala kulturella arenan kan vara och att vi där inte har några offentliga rum utan några få privatägda fönster eller spellistor utan insyn eller krav ställda som vi har på myndigheter som tex Konstnärsnämnden.
”Med detta sagt, och nu kommer det positiva, så öppnas nya möjligheter till just inflytande genom ny teknik. Teknik som verktyg och möjliggörare för att demokratisera sätt att använda de digitala rummen – för att bidra till sann mångfald. Mångfald kommer ju oftast av att en mångfald bidrar snarare än en central beslutsfattare”, avslutar Alfons.