På Svalbard reser sig en betongkoloss över en isig Aladdingrotta. Här, väl skyddat i ett bergrum i det demilitariserade Svalbardområdet, bevaras snart en skatt för framtiden: Musik av alla genrer, från hela världen.
Global Music Vault ska samla hela världens musik och skydda den. Mot tidens tand, men också mot allt från naturkatastrofer och elektromagnetisk störning orsakad av exempelvis kärnvapen. Global Music Vault (GMV) huserar i samma kylförvaring som Svalbard Global Seed Vault, men medan Seed Vault fungerar som en genbank för växter från hela världen, så gör GMV detsamma för oersättliga kulturvärden. Bakom initiativet står det norska bolaget Global Music Vault och International Music Council (IMC), som med sina 600 miljoner medlemmar är en nyckelspelare. Genom kommittéer runt om i världen kommer IMC välja ut och plocka fram musik som behöver lyftas och riskerar att gå förlorad.
Förlorad? Ja. DAT-band, cd, dvd och hårddiskar, medier som en gång i tiden upplevdes som både moderna och pålitliga, är varken det ena eller det andra. 15 år kan en cd-skiva klara, därefter är risken stor att spåren blir oläsliga. Hårddiskar är än mindre tillförlitliga, och det vi kallar ”molnet” är inte heller något annat än servrar och hårdiskar med kort livslängd.
— Dagens fysiska och digitala metoder och medier för att bevara musik håller nu i rasande takt på att bli helt föråldrade, säger Luke Jenkinson, vd på GMV, i en intervju med Billboard Bulletin.
Skaps ordförande Alfons Karabuda, som deltagit i projektet GMV genom sitt arbete i IMC, trodde själv länge att hans egen musik var säkert förvarad. Men DAT-band torkar med tiden och blir oanvändbara. Och Sveriges public service-institutioner må ha gigantiska arkiv, men även där händer det att filer försvinner eller spelas över. Det har med andra ord inte funnits något riktigt säkert sätt att bevara musik för framtiden — förrän nu. Microsoft har, i samarbete med IMC och GMV, undersökt mer tillförlitliga och yteffektiva sätt att lagra data än på hårddiskar, och har nu utvecklat en lösning som testas i Global Music Vault. Det kallas ”Project Silica” och kan förenklat beskrivas som en hårddisk i glas: en 3×3-tums kiselglasplatta som rymmer 100 GB, eller ungefär 20 000 låtar, och bevarar dem i stort sett för alltid.
Global Music Vault testar nu med ”Project Silica”-plattor inspelningar från Polar Music Prize, National Library of New Zealand och International Library of African Music med flera. Även Svensk Musik, som förvaltar Skaps arkiv, arbetar på en spännande musikmix som ska med som en av de första. Ann-Christin Biel på Svensk Musik kallar projektet ”hedervärt”:
— Att skydda och stödja musik i alla dess aspekter är superviktigt. För mig som Svensk Musiks verksamhetschef är GMV:s projekt, att samla all världens musikkulturarv och på ett grönt och hållbart sätt säkra upp förvaringen i minst tusen år, av fundamental betydelse.
Luke Jenkinson kallar Microsofts kiselglasformat för en ”framtidssäker lösning”, som möter musikindustrins behov av säker långtidslagring för inspelningar.
Alfons Karabuda:
— I vårt samarbete med Microsoft var det viktigt att hitta ett medium som inte bara håller i många tusen år. Det ska också via Global Music Vault vara enkelt att tillgå masterfilerna för att tillgängliggöra musiken genom exempelvis streamingplattformar. Nya samarbeten och ett årligt pris för att lyfta fram projektet och hylla vårt gemensamma musikarv är andra delar i kampanjen för att synliggöra musiken värde. Dessutom kommer vi hjälpa dem i fattigare delar av världen som inte har resurser att spela in sin musik att göra så, och sedan bevara även den.
Det finns också en klimataspekt, förstås. De senaste åren har västvärlden fokuserat på flyg- och konsumtionsskam men alltfler blir medvetna om en annan energislukande syssla som vi ägnar oss åt: digital aktivitet med som exempel 60.000 låtar per dag som läggs upp på plattformar som Spotify. Då behövs ett format som inte slukar energi.
— I dag går det åt ohyggliga mängder energi till att ladda upp masters och göra backups. Detta kommer inte behövas i samma utsträckning. Vi befinner oss fortfarande i uppstartsfasen, men när allt är på plats så kommer en hel del energi sparas tack vare Global Music Vault, säger Alfons Karabuda.
Men vem bestämmer vilken musik som är värd att bevara åt eftervärlden? Hur ser prioriteringarna ut?
— De som gör det här insamlingsarbetet är organisationer, och personer som representerar olika musik och geografiska områden i världen. Och i framtiden kommer musikbolag kunna skaffa abonnemang för att deras katalog ska finnas i ”Valvet”. Men det finns anledning att vara lyhörd och inse vad detta spännande projekt faktiskt går ut på – att bevara kultur handlar inte om att lägga saker i byrån och låta dem damma igen. Kärnan i detta är att se till att musiken inte glöms bort och tillgängliggöra den för nutidens musikskapare. Vi behöver dåtiden för att skapa framtidens musik!