Vislegend och trubadur. Poet och författare. Idéhistoriker och illustratör, make och far, god vän och samarbetspartner, läromästare och ständigt nyfiken. Mats Paulson, ikonisk musikskapare och allkonstnär, gick nyligen bort 83 år gammal och evigt ung i själen. Skap bad Johan Paulson berätta om sin fars liv och karriär.
Intervju med Johan Paulson om Mats Paulson, okt 2021
— Pappa var mitt uppe i att spela in nytt material, och vi hittade en illustration som han gjort samma kväll han gick bort. Han var ständigt i arbete, han hade ett sådant driv och en nyfikenhet som aldrig sinade, berättar Johan Paulson.
Mats Paulson var som mest välkänd och hyllad under 80-talet. Men hans karriär sträckte sig över sex decennier, från tidigt 60-tal. Barfotavisan och Visa vid vindens ängar är svenska klassiker och hans mest kända verk.
— Visa vid vindens ängar blev en monsterhit, och på den tiden (1966) hade ju vismusiken en stark ställning. Pappa umgicks mycket med Cornelis, Olle Adolphson och det gänget, säger Johan Paulson.
En Sveriges Dolly Parton
Till skillnad mot exempelvis Cornelis Vreeswijk var Mats Paulson inte politisk eller samhällskritisk som artist. Texterna är milda, fyndiga och underfundiga, ofta glada visor om årstider och platser — mer Taube än Vreeswijk, alltså. Kanske en Sveriges Dolly Parton, en artist som alla kan älska och omfamna oavsett partipolitisk tillhörighet och ställning i samhället?
— Ja, pappa skrev mestadels glada visor, han var själv ofta glad och ständigt ung i själen. Samtidigt hade han en melankoli och ett mörker inom sig. Det var tufft inför turnéer och spelningar, han kämpade med nerver och ångest fastän han älskade att spela. Jag tror att hans sätt att arbeta — upp tidigt på morgonen, måla, skriva, ständigt sysselsatt — kan ha varit lika drivet av den inre oron som av hans enorma nyfikenhet och lust, säger Johan Paulson.
Kapten Hellströms Salsa
Det flera år långa samarbetet mellan Mats Paulson och Håkan Hellström kan i viss mån pop/rockbandet Augustifamiljen ta åt sig äran för.
— Pappa såg Håkan framföra Visa vid vindens ängar ihop med Augustifamiljen. Han fastnade direkt för Håkans sång och för Stefan Sporséns trumpetspel, hörde av sig till Håkans skivbolag och bad att få komma i kontakt med Håkan — som blev jätteglad. Han frågade direkt om pappa ville vara förband på hans spelning på Cirkus i Stockholm. Därefter blev det några stora spelningar på Liseberg och på Arenan i Stockholm, och under Håkans julbord på Nalen. Jag var själv med på alla spelningar där pappa var förband åt Håkan. Pappa skrev faktiskt en låt om Håkan också: Kapten Hellströms Salsa. Det sista samarbetet mellan pappa och Håkan blev Allsång på Skansen 2005, det blev så fantastiskt bra. Det där Allsångs-samarbetet var mammas idé.
Marianne: motor och manager
Mamma — Johans mor och Mats hustru, Marianne — var också vissångare och musikskapare. Bland annat skrev hon Nordanhav, som Mats Paulson framförde och som låg på Svensktoppen 1978. Men framför allt var hon makens manager och, som Johan Paulson uttrycker det, hans ”motor”.
— Mamma och pappa träffades någon gång under tidigt 70-tal. De rörde sig i samma kretsar och var kompisar från början, de hängde mycket på Odenplankrogen Tennstopet som var en tummelplats för den tidens trubadurer och vissångare.
Under 80-talet blev Marianne manager för Mats. Hon älskade hans musik och ville göra allt hon kunde för att han skulle fortsätta skapa och skriva. Hon skötte förhandlingar, bokningar, planering, kom med idéer till samarbeten och så vidare.
—Mamma var den drivande motorn. Pappa hade absolut inte kommit lika långt utan hennes arbete. Hon var fantastisk. Pappa kunde fokusera på sitt skapande, och mamma hade en fullständig förståelse för den skapande kraften och vad den kräver. När mamma sedan blev sjuk och gick bort 2017 märktes det än tydligare att det var hon som drivit och hanterat så mycket. Hon älskade verkligen hans musik, säger Johan Paulson.
Alexander Rybak och den försvunna skivan
”Today our friend Mats Paulson passed away to where legends rest. Always cheerful. Always brilliant. And always grateful for the many talents he was given. And most importantly: Always making us happy with his music. I loved every second we spent together”, skrev violinisten och sångaren Alexander Rybak på Instagram den 18 september. Rybak och Paulson hade ett tätt samarbete under flera års tid. Slumpen och den eviga nyfikenheten förde dem samman; Mats Paulson snubblade över Rybak när han satt och tittade på visartister på Youtube.
— Pappa fastnade för Alexander, letade upp hans mailadress och skrev till honom. De fann varandra direkt.
Tillsammans uppträdde Mats Paulson och Alexander Rybak på Allsång på Grensen (Norges motsvarighet till dito på Skansen) och på Lotta på Liseberg. De gav också ut ett album ihop med musik av Paulson och av honom och Rybak tillsammans. Enligt Johan Paulson en vacker skiva som förtjänade bra mycket mer uppmärksamhet än den fick.Men då den råkade släppas samma sommar som terrorattentatet på Utøya hamnade skivan naturligt i skymundan och glömdes bort.
— Jag hoppas att den här skivan kan återupptäckas och få nytt liv nu, den är så fin, säger Johan Paulson.
Linda Pira och Lyckliga Gatan
”Kommer jag fixa detta?” frågade Mats Paulson sin son. Året var 2014 och TV4 ville ha hans medverkan i Lyckliga Gatan, ett reality-program där artister från olika genrer och generationer möts för att ta sig an varandras stora hits. Artisten man ville koppla ihop med trubaduren Paulson: ”värster-ort”-rapparen Linda Pira. Johan Paulson tvivlade inte. Han hjälpte sin far att hitta formen, lyssna in sig på Piras musik. Det blev en kubansk version av Knäpper mina fingrar, med Johan Paulson på djembetrumma.
— Det blev verkligen en bra tolkning, och Linda gjorde ett så fint jobb med Visa vid vindens ängar.
Pira och Paulson trivdes så bra ihop att de fortsatte umgås efter programmet. Linda Pira och programledaren Nääk åkte ner till familjen Paulsons sommarhus i Småland och tillsammans sladdade de runt i Mats gamla Volvo PV.
Jesus kom aldrig till Branäs
Johan Paulson nämner ett par gånger sin fars mörkare sidor, den oro och vånda som tidvis plågade honom. Mats Paulson kom från en frireligös uppväxt; en på många sätt tuff barndom, som satte sina spår och präglade honom. Han gav ut många andliga skivor, och ville samtidigt göra upp med barndomen. En del av uppgörelseprocessen blev en bok: Jesus kom aldrig till Branäs (utgiven 2001 på Sellin & Partner). TV-producent Per-Arne Axelsson skriver:
”På ett yttre plan handlar romanen om en ung evangelists möte med en liten byförsamling i Värmland på 50-talet. Men för huvudpersonen har berättelsen också en annan mening. Inne i väckelsen ryms inte bara humor och tillgivenhet, utan också egensinne och till och med övergrepp. Jesus kom aldrig till Branäs är en minnesroman som ger en viktig del av folkrörelserna en litterär skildring.”
I musiken märktes sällan de mörkare sidorna. Kanske med undantag för Stilla Raivolavals, en sång i moll om den finska byn Raivola. Efter freden i Moskva i mars 1940 hamnade byn på den sovjetiska sidan av gränsen, men invånarna hade flytt redan i början av kriget.
— Pappa skrev så fint om hur byn som på sätt och vis försvann ändå lever kvar i tanke och ord. Stilla Raivolavals är en av hans få mörka låtar. I den märker man att han hade mycket kraft i sina mörka sidor också, säger Johan Paulson.
Fakta/Mats Paulsons favoriter
Film: Cinema Paradiso, med musik av Ennio Morricone. Mats Paulson älskade Italien och gjorde många resor dit, och bodde även i Rom i perioder.
Historia: Paulson var en kulturmänniska, ständigt nyfiken och sökande. Han läste idéhistoria på Stockholms Universitet och var alltid hungrig på mer kunskap.
Bonsaiträd: Ett stort intresse, Mats Paulson hade flera små träd hemma. Han var väldigt förtjust i Japan och uppskattade det minimalistiska i konst och arkitektur.
Abba: Mats Paulson och hustrun Marianne var med och körade på ett par Abba-låtar och umgicks en del med gruppen. Under Paulsons tidiga karriär producerade Björn Ulvaeus en av hans andliga skivor, Gyldene Morgon.
Resor: En viktig inspiration och källa till lärdom. På 60-talet tillbringade han en längre tid i Frankrike, bodde med munkar i ett kloster och lärde sig det franska sättet att göra visor.