I veckan anordnade Region Stockholm ett dialogmöte med representanter för utvalda kulturorganisationer för att bättre förstå kulturområdets utsatthet i regionen under covid-19- krisen. Efter en presentation av förvaltningschef Eva Bergquist följde en hearing där Skaps ordförande Alfons Karabuda fick tillfälle att beskriva hur situationen ser ut för upphovspersoner på musikområdet.

Att Skap lyfter och förklarar de olika utmaningar vi som skapar musik utsätts för i dessa tider är av stor vikt då det annars är lätt att de som utreder, analyserar och delar ut bidrag missar de utmaningar vi står inför och enbart ser det mest uppenbara, till exempel uteblivna gig och konserter. Det är lätt hänt då musikbranschen är så obalanserad just nu: liveframträdanden står för hälften av intäkterna, vilket skapat en stor sårbarhet som blir väldigt uppenbar nu. Den digitala ekonomin må vara lukrativ men dessvärre inte för de som skapar innehållet på vilket de stora framgångssagorna byggt sina affärsmodeller – det ser vi med all tydlighet nu.

Karabuda visade även på att Skapkollektivet drabbats hårt då vi ofta verkar på en internationell marknad och att många uppdragsgivare inom musiken nu genomgår en mycket tuff tid – inte minst de hotell, restauranger och butiker som står för en allt större del av många upphovspersoners intäktsströmmar. Vilket dessutom påverkar de royaltyflöden som nu eftersläpas och under en lång tid framtåt ska utgöra löneunderlag för våra medlemmar. Vidare är många av våra medlemmar kompositörer men även producenter och studioägare, film-, spel- och tv-musikskapare som fått se många uppdrag inställda eller uppskjutna. Många av dessa står nu med kostnader för tomma lokaler då uppdragsgivare och artister från utlandet av förklarliga skäl inte kan resa hit.

Alfons kommenterar vidare:
”Jag förklarade att bidragsgivare inte skall lägga alla ägg i en korg och heller inte bara ge ett sorts stöd. Annars är risken stor att flera hamnar mellan stolarna på grund av regelverk och formalia. Jag förmedlade också att det är av yttersta vikt att klara den rådande krissituationen, men inte heller glömma den långsiktiga strategin för att värna musik och kultur. För varje krona vi låter bli att investera nu kommer den att kosta många gånger mer att bygga upp från grunden. I vissa fall är det inte ens möjligt och om t.ex andra länder får tillfälle att konkurrera ut oss på grund av bättre krisstrategier så kan det ’svenska musikundret’ snabbt bli utkonkurrerat. Vidare gav vi förslag för att motverka den ständigt pågående gentrifieringen och satsa på fysiska platser för skapande och samarbete. Det sista rådet jag gav var att vad Stockholm än gör för att hjälpa kulturen så behövs det verkliga satsningar och inte bara omfördelningar tagna från framtidens kultur för att avvärja dagens kris.”