Som de flesta av er vet är det snart dags för den viktiga omröstningen om upphovsrätten i EU-parlamentet. Google och Facebook har med sina djupa fickor lyckats skapa reellt inflytande i Bryssel. Att företag försöker influera lagstiftare är knappast ovanligt nu för tiden, men vi blir ändå lite tagna på sängen av att så pass många parlamentariker inte ser igenom deras bluff. Vi på Skap vill därför nu ställa en väldigt enkel fråga till Sveriges, och Europas politiker: varför spenderar Big Tech miljarder för att påverka EU?
I slutet av mars är det dags för EU-parlamentet att rösta om att reformera upphovsrätten och efter en lång process är reformen rejält omarbetad. Samtliga intressenter som sig bör har kompromissat och gjort eftergifter när medlemsländers särintressen i varierande grad tillgodosetts, juridiska experter och näringsliv har sagt sitt. Många formuleringar har förstås skrivits om och i vissa fall har även reformens grundläggande premisser förändrats i de demokratiska kugghjulen. Vi som arbetar för upphovspersoner har gjort så gott vi kunnat för att påverka den, framför allt i Bryssel genom ECSA (European Composer & Songwriter Alliance) som representerar 36 intresseorganisationer, men även nationellt genom Skap som företräder lejonparten av Sveriges mest aktiva musikskapare – kompositörer och textförfattare vars värv kommer att påverkas starkt av att upphovsrätten efter över två årtionden av vilda västern i internets kölvatten nu äntligen kan komma att förändras.
Motståndarna till reformen – Google och Facebook, stöttade av en allians av piratpartister, gröna och liberaler – har nått ut brett med sina budskap, de är rika och egna starka plattformar. Däremot har de inte demokrati som främsta rättesnöre. Ett faktum som inte brutit igenom det oväsen debatten runt reformen genererat. Google och Facebook lyssnar ju på sina användare, förespråkar transparens och använder sig av moderna agila metoder för utveckla de algoritmer som är så centrala för att miljarderna ska rulla in. Dessa företag är dessutom bäst i världen på att anpassa sig efter marknaderna; de förändrar kontinuerligt sitt språk, omformulerar sina visioner och missioner och påstår sig, ofta via proxy, vara de som allra bäst representerar folkets röst. Men de ägnar sig åt affärer, inte demokrati.
Trots detta har Google och Facebook åtskilliga politiker i sina fickor och deras påverkansarbete framför inför den stundande reformen har gett resultat: framför allt har företrädare för Europas enfrågepartier varit villiga att tro på bilden av företagen som välmenande demokrater. Google ändrade 2015 sitt måtto från ”Don’t be evil” till ”Do the right thing”, men om man behöver påminna sig själv och omvärlden om att man inte ska vara ond och ämnar göra rätt är man väldigt medveten om sitt eget inflytande i världen. Denna image av världsförbättrare har fungerat i viss mån; många av de politiker som fått internetjättarnas hjälp med att maximera sitt genomslag i en mättad mediavärld vill nu gärna återgälda tjänsterna. Genom att stå på Google och Facebooks sida i upphovsrättsdebatten tar de striden varje dag, framför allt på detaljnivå eftersom de mer ideologiska resonemangen ofta haltar då många av de politiker som ogillar reformen gör det av väldigt olika anledningar. Det ser nu ut som om debatten rasar mellan två sidor som visserligen har olika åsikter om upphovsrätt men på olika vis drar sina strån till en fungerande demokrati – en felaktig bild uppmålad för att påverka tveksamma parlamentariker.
Men Google och Facebook är inte demokratier oavsett hur många som säger det, precis som varje detalj i reformen inte har en kontrapunkt som parlamentariker behöver värdera bara för att företagens representanter nyttjar röster på den demokratiska arenan för att kräva det. Reformen har under lång tid formulerats och omformulerats av företrädare för 512 miljoner medborgare i 28 nationer, för att sätta upp ett regelverk för just vinstmaximerande bolag. Att det finns särintressen är självklart – men dessas lämplighet att påverka debatten varierar. Företag vars ekonomi är helt central för hela reformen får förstås säga sitt men deras inflytande bör granskas med skepsis. Medlemsorganisationer som Skap hjälper hundratusentals upphovspersoner att stärka sina möjligheter till inkomster inom en väldigt utsatt kulturnäring – Google och Facebooks mål är som bekant att fylla på fem tusen* aktieägares bankkonton.
Vem som bäst representerar folket är förstås fortfarande upp till varje medborgare och varje enskild parlamentariker att avgöra, men när det gäller demokratisk kompromissvilja kan man ha Mark Zuckerbergs måtto i bakhuvudet: ”Move fast and break things. Unless you are breaking stuff, you are not moving fast enough”. Förstör saker om det behövs för att din business ska frodas – du kan alltid be om ursäkt i efterhand för det du haft sönder. Lite lagom kaxigt och anarkistiskt – vill man vara en ”disruptor” behövs ju ett stort mått attityd! Men. Det som är nödvändigt för att dina aktieägare ska kunna sova på natten, inte minst när Brexit, Trump och folkmord är biprodukter i din affärsmodell, fungerar inte lika väl i gemensamma demokratiska projekt. Oavsett vad ens måtto är.
Nu är det dags för Europas lagstiftare att hinna ikapp den digitala kapprustningen, och stärkt upphovsrätt är ett mycket viktigt steg för att börja laga det som har hafts sönder.
(* nasdaq.com den 2 mars 2019)
Nyligen om reformen:
Stims juridiske expert i Dagens Media
Bildupphovsrätten på SvD Debatt
Om du ännu inte läst:
Sam Sundberg: Nej, EU dödar inte nätet – men Google och Facebook kan
Europe for Creators’ www.article13.org