Olof Kennemark, ung spelman och folkmusiker – grattis till Nyskaparstipendiet!
Vilka är de fördomar du oftast möter om din genre?
    – Rent musikaliskt känns det som att många har uppfattningen att folkmusiken endast är sprudlande, fadderi-rallande-glad, när det också finns ett stort och starkt vemod som har präglat musiken i hundratals år. Att folkmusiken skulle vara simpel musik är en annan vanlig fördom. Det finns säkert kvar en del av det klassförakt då högtstående i samhället skydde det som då var allmogens musik. Men idag handlar det nog mest om okunnighet om genren. Om man som icke-folkmusiker ser en notbild på en vals eller schottis så kan man såklart tycka att den ser simpel ut, men vi som har spelat mycket tolkar det på ett annat sätt. Vi vet till exempel vilka drillar som ska läggas till, kanske betonar vi något särskilt slag i takten, här ska det vara en kvartston, och så vidare. När jag gick på Folkmusikinstitutionen på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm gjorde vi  mycket transkriptioner på olika traditionsbärares versioner av låtar, och då kunde notbilderna oftast se betydligt “svartare” ut än musik som många på förhand skulle klassa som mer avancerad musik. 

Det absolut tråkigaste är när man sätter likhetstecken mellan folkmusik och nationalism, eftersom tradition inte är någonting statiskt utan något som ständigt är i utveckling. Folkmusiken har i alla tider likt språket färdats över geografiska gränser. På samma sätt som vi har låneord och dialekter i språket påminner låtarna om varandra över både landskap och riksgränser, även om låtarna såklart kan ha en lokal prägel så finns det en anledning till att våra vanligaste låttyper som “polska” och “schottis” heter vad de heter. 

Foto: Elias Gammelgård

Vem skulle du säga att du liknar i din musik och ditt skapande; vad inspireras du av?
    – Jag tror min musik låter ganska mycket som den musiken jag alltid har haft omkring mig, det vill säga folkmusik, visor, psalmer och koraler. Men jag inspireras egentligen av allt som berör mig oavsett genre. Jag inspireras av det jag inte kan och ännu inte förstår, och det för mig framåt både på fiolen och i mitt skrivande. Mina låtar förhåller sig oftast ganska traditionellt till folkmusikens låt-form. Jag gillar tydliga melodier som gärna får vara sångbara, även om det inte nödvändigtvis ska sjungas. Melodierna ska antingen tala om tydligt vad som ska hända rent harmoniskt, eller vara öppna för många möjligheter. Om jag ska arrangera en låt så försöker jag “hedra” melodin, bygga arrangemanget runt den och ta ut så mycket musik som möjligt ur den oftast ganska enkla låten. Jag har oftast en tydlig vision och ger mig inte förrän jag har kommit så nära den som möjligt. Jag värdesätter tydlighet i spel och uttryck över allt annat, och har många förebilder inom många olika genrer: Pers Hans Olsson, Alf Hambe, Cornelis Vreeswijk,  Itzhak Perlman, Väsen, Monica Zetterlund, Esbjörn Svensson, Led Zeppelin, Bach och ABBA. 

Hur kommer du använda stipendiet?
    – Jag blev plötsligt väldigt sugen på att göra klart många av de låtar jag har påbörjat, men ska nog också försöka spara undan till något nytt instrument. Antingen en altfiol eller en ny gitarr. 

Korta fakta Olof Kennemark
Bor: Stockholm
Yrke/studerar: Undervisar och komponerar och spelar mycket med Trio Törn, Lekarerätten och tillsammans med Pers Alexander Olsson.
Senaste jag lyssnade på: Christina Waltz – Wonderchild
Drömmer om att samarbeta med: Oj! Många, men den som står högst upp på listan nu är nog Ulrika Bodén, hon är så självklar i sitt uttryck och sjunger helt fantastiskt bra!