Under de kommande månaderna bjuder vi in Skaps styrelse att skriva krönikor för att på så sätt bredda perspektiven och låta medlemmarna lära känna våra ledamöter och ta del av deras klokheter. Först ut är Jean-Paul Wall som blev invald i Skaps styrelse på årets (ordinarie) årsstämma.
–––––
KRÖNIKA
Återigen har vi nu sett resultatet av ett USA-val som en del av oss kanske inte tyckte blev så bra. Men vi måste förstås acceptera majoritetens beslut: att klaga hjälper oss inte nu.
När jag har rest omkring i världen så har jag ibland stött på läskiga hål mitt i vägen. I Etiopien kallas de för ”Surprise holes” och känns ibland mer verkliga än själva vägen. Lite så kan det vara i Stockholms skärgård också när man stöter på ett grund mitt i en fjärd. Man kan navigera efter dem, och ibland har de fantasifulla namn som Franska Stenarna, Svenska Björn eller Almagrundet. Och precis som man i Etiopien kan hitta små garage som livnär sig på att reparera skador från väghålen, finns det här varv som hjälper grundstötta båtar.
I en lång relation kan ibland ett möjligt svek eller svartsjuka kännas mer verklig än själva kärleken. Man kan ibland fråga sig vad som kom först: kärleken eller känslan av att inte vara älskad? På samma sätt som vi kan ifrågasätta vår tillit till demokratin när resultatet inte blir som vi önskat. ”Det här funkar ju inte!”, kanske vi tänker, i stället för att engagera oss, rulla upp ärmarna, ta reda på fakta, gå på möten, driva lobbyverksamhet för en fråga eller skriva en motion.
Motion? Hur många vet ens vad en motion är? Ett förslag som, i vårt fall, stämman kan säga ja eller nej till. Det räcker alltså inte att bara tycka något är fel eller klaga hos styrelsen. Man måste driva sin sak bland medlemmar och sedan skriva en motion – det är så vi kan påverka. Det räcker alltså inte att säga att man tycker att något är fel eller skumt. Det duger heller inte att (enbart) klaga hos styrelse eller tjänstepersoner. Man måste driva sin sak bland medlemmar och sedan skriva en motion – påverkansarbete med andra ord. Och kanske får man utdelning, frågan man vurmar för lyfts och man lyckas få med tillräckligt många för att genomdriva en förändring. Man kan inte leda en orkester med ryggen mot musikerna.
Att vara besviken på politiker är en favoritsport för många. ”Hur har dom tänkt? Har vi ens samma fakta allihop? Vad är deras egentliga mål?” Kanske borde vi i stället rikta vårt engagemang inåt, på det vi själva kan påverka? För att värna demokratin måste vi vara beredda att lyssna på varandra, även när vi inte håller med. Vi måste alltid värdesätta motrösterna som bär på nyanserna. Inte för att de alltid kommer att ha rätt. Men för att de är en hygienfaktor i ett bra samtal.
Ibland kan det kännas hopplöst när stora bolag som Epidemic Sound urholkar upphovsrätten eller när till och med ens vänner väljer att starta bolag som lämnar den fria konkurrensen kringskuren, eller när jättebolag inte vill betala upphovsrätt för den musik de använder i olika produktioner. Men man får aldrig blanda ihop svårt med omöjligt. Så här har det alltid varit. När Leonardo da Vinci ville signera sina verk på 1400-talet, eller när Pierre-Augustin Caron de Beaumarchais startade det första upphovsrättssällskapet 1777, var det svårt – men inte omöjligt. När allt känns mörkt kanske vi bara är planterade: ”natten är dagens mor” och ”kaos är granne med gud”. Sanning är som poesi. De flesta hatar den.
Jag har varit medlem i Skap sedan 2006 och suttit i styrelsen i lite mer än ett halvår nu. Det är så spännande: frågor som jämställdhet, inkludering, hållbart skapande är alltid på agendan parallellt med nya utmaningar för upphovsrätten med till exempel AI och ersättningen för musiken den tränas på. En evig kamp för schyssta villkor för alla. Det är också därför alla medlemmars erfarenheter är så viktiga och det är därför styrelsens ledamöter kontinuerligt byts ut. Tillsammans bestämmer vi hur vår förening skall se ut och vilka frågor vi skall jobba med.
Det är härligt att köra tillsammans mot tydliga mål på samma sätt som det är fantastiskt att vara i en kärleksfull relation och leva och verka i en demokrati.
/Jean-Paul Wall, Stockholm november 2024