Serien Bron, den nya Netflix serien Anatomy of a Scandal och filmen Låt den rätte komma in är bara några punkter på musikskaparen Johan Söderqvists omfattande cv. Att musiken till spelsuccén Battlefield 1 och 5, med flera år på nacken, fortfarande har trogna lyssnare runtom i världen glädjs han över — men tittar själv sällan i backspegeln. Fokus ligger alltid på nästa projekt. Nu är Johan Söderqvist nominerad till det europeiska filmusikpriset The Camille Awards för musiken till Utvandrarna.

— Jag är väldigt hedrad, förstås. Det är en lång och grundlig urvalsprocess i The Camille Awards, så det känns verkligen fint att ha blivit nominerad. Det är så bra att ECSA genom det här priset lyfter fram filmmusiken och dess betydelse, den hamnar alldeles för ofta i skymundan, säger Johan Söderqvist.

Nytolkningen av Utvandrarna, i regi av Erik Poppe, hade premiär i december 2021 — en tid då Sverige gick i ide på grund av en tredje covid-våg. Det var alltså synnerligen olycklig timing, och filmen fick kanske inte den uppmärksamhet den förtjänar. 

— Nej, jag tycker den fick ett omotiverat svalt bemötande. Många kritiker sa ”men den är ju inte som originalfilmen” — men det är ju inte heller meningen! I den här versionen är det mer fokus på Kristina och barnen, historien berättas ur Kristinas perspektiv, och det är väldigt spännande. 

Johan Söderqvist hade redan innan arbetet med filmen en stark relation till Vilhelm Mobergs roman.

— Jag läste Utvandrarna i skolan, som de flesta av oss gjorde, och tyckte att den var jättebra. Inför arbetet med filmen läste jag den igen, och tyckte ännu mer om den nu. Moberg är så rasande över all ojämlikhet och fattigdom, det bubblar och sjuder. I den här filmen blir det tydligare hur extremt hårt det var för kvinnorna, vilken rå och skitig verklighet det var. Det berörde mig starkt.

Han beskriver scoren som ”musik med en folkmusikgrund och stor orkester”: dynamisk, med en ständig vågrörelse mellan episk och subtil. Dynamiken är väldigt viktig i en berättelse som denna. För att hitta en unik tonalitet och känsla som stärkte berättelsen sökte Johan Söderqvist efter instrument som användes i Sverige under mitten av 1800-talet. Han hittade ett instrument, som även är med i Mobergs roman: psalmodikon. Ett enkelt stränginstrument som kan spelas med stråke eller knäppas, och som använts såväl till andlig musik som till dans och fest. 

— Jag hittade det i Jönköping (var annars?) och byggde om det till en lite modernare variant. Ljudet är helt fantastiskt, det låter som en rå, jordig cello — en nästan olycksbådande klang med urtidskänsla. Jag tror inte att psalmodikon någonsin använts på detta sätt i en film förut. 

Även en så kallad smålandsharpa, ett instrument med en vals med taggar likt rullen i en speldosa, användes. Valsen vrids runt med en vev och kan skjutas i sidled för att olika melodier ska spelas. Detta instrument byggdes om med tangenter, så att det gick att spela egna melodier på det.

— Instrumenten är gamla, men musiken vi skapade på dem är det inte. Jag skriver i många lager, inte bara en melodi och ackord . Man vill skapa något som knyter an till tiden, berättelsen, filmens färgskala. De här speciella instrumenten gav scoren en färg och lät oss bygga ett unikt universum av ljud, där vi också tog in orkester och mer moderna instrument som synthar.

Utvandrarna är den fjärde film som Johan Söderqvist och Erik Poppe jobbar med tillsammans. Det underlättar att regissör och musikskapare har en relation sedan innan; musikskaparen slipper bevisa sig och får mer utrymme att söka och testa idéer. Johan Söderqvist beskriver film som ett allkonstverk, med regissören som chefsdirigent. Alla kuggar är viktiga och fyller en funktion: manus, skådespelare, ljus, bild, make, klippning, den som hämtar kaffe i rätt ögonblick … Så vad är musikens roll? 

— Musik är enligt mig en stark känslomässig del av filmen. Musiken skapar förnimmelser och känslor, och kan ändra bildens innebörd — ofta låter man musiken gå tvärs emot känslan i bilderna. Det skapar en oro och det skär sig mot bilden och skaver lite grann. 

Det handlar om att jobba flerdimensionellt, både känslo- och musikmässigt. Jag jobbar inte så tekniskt eller teoretiskt, jag tror att jag har en stark intuition. Men i grunden har jag förstås en färglåda av kunskap och erfarenhet, sedan är det bara att börja ”måla”.

The Camille Awards delas ut i Split, Kroatien, i september. Läs mer här!