”JAG SER MIG INTE SOM EN DEL AV BRANSCHEN”
Hon är en Do It Yourself-person som älskar styrkan och energin i att samarbeta med andra. Samtidigt väljer Ana ”Gnučči” Rab att hålla sig utanför musikbranschen för att behålla kontrollen över sitt eget skapande.
Kan du leva på din musik?
— Jag har levt på musiken i 4-5 år nu. Jag har klarat det för att jag jobbar ashårt och alltid tar vara på förutsättningarna som finns just där och då. Jag tänker inte ”om jag bara kunde göra det här… om jag bara hade det där…”, jag jobbar med det som finns. I musik kan man alltid ändra och låta på olika sätt, möjligheterna är oändliga. Bara att lyckas genomföra något är värt att vara stolt över.
Vad inspirerar dig i ditt skapande?
— Att fler som jag ska kunna få makt. Kvinnor, invandrare och arbetarklassen.
Hur lyckas man i musikbranschen?
— Skulle gärna förklara hur jag lyckats och hur jag gjort, men det har handlat så mycket om magkänsla. Jag är en Do It Yourself-person som hela tiden använder mig av min bakgrund och den jag är, istället för att försöka bli någonting annat. Det är ett bra tips jag kan ge: Definiera ”yourself”, vem är du och vad är du ett resultat av? Använd din bakgrund, den är en kunskap som du och bara du har! Det finns så mycket press att ständigt lära sig nya saker. Låt minst 50 procent av ditt skapande utgöras av det du redan är och har, och var kreativ med det.
Branschen idag – vilka strukturer ser du? Vad funkar, vad är skit?
— Jag ser mig själv mig inte som en del av branschen, jag håller mig oftast utanför och försöker vara den där förändringen jag vill se och vara. Musikbranschen, hur allt produceras och konsumeras, är förvirrande och osunt, jag gillar inte hastigheten eller villkoren som alla bara går med på för att det är ”industristandard”. Jag började i andra änden. Släppte en refräng, och plötsligt hörde alla stora bolag av sig och ville jobba med mig. Det var ju kul, men konstigt också. Jag kände att det storskaliga inte var rätt för mig, jag hade inte lust att släppa kontrollen och jag ville äga mina egna misstag och kunskap. När jag bestämmer själv och jobbar hårt utifrån min egen magkänsla – då är jag nöjd oavsett vad som händer eller hur det går, för du gör saker på ditt eget sätt utan att kompromissa. Det är en speciell känsla att vara sig själv i allt man gör. Man måste verkligen inte säga ja till allt. Min största succé ligger i alla mina nej’s och allt jag valt att inte göra.
Så vad vill du förändra?
— Hade jag haft mer makt hade allt brunnit ner och vi hade alla börjat om men tills dess vill jag spontant att det ska vara mycket mindre Stockholmscentrerat och ängsligt. Sverige har så mycket potential men är så lagom, alltid. Det är för enkelt att vara ”för mycket” i detta land. Jag önskar mer makt och mångfald åt ”mellanscener” för alla som vill ta steget och komma vidare inom musiken, men inte nödvändigtvis vill vara bland och på kommersiella plattformar.
På din debutplatta som du släppte i april har du samarbetat med 9 olika producenter. Varför så många? Blev det inte rörigt?
— Nej nej, jag blir mer rörig om jag tvingas till snäva ramar och ”less is more”! Jag är så många personer och uttryck, och behöver jobba med flera olika människor för att kunna spegla alla mina sidor. Sedan älskar jag den kollektiva Do It Yourself-kulturen som uppstår när man arbetar med många. Det bildas nya nätverk, ekonomier och synergier, det ger otroligt mycket.
I de musikvideor du skapar syns det att du har en väldigt bestämd idé om hur de ska vara och att du inte låter dig begränsas av budget eller omständigheter. Vad tror du om framtiden för musikvideon – kommer den vara viktig?
— Det finns ju ingen självklar plattform för musikvideon så som det gjorde på MTV-tiden. Samtidigt är jag en visuell artist som vill uttrycka mig med alla medel, så videon är jätteviktig för mig. Min ambition är alltid större än budget. Kreativitet är problemlösning – så, bli kreativ med ditt problem och dina begränsningar! Jag har banat min egen väg.
Har du något gott råd till andra låtskrivare och musiker?
— Om du känner dig själv vet du dina styrkor och svagheter. Därför ska du vara strategisk med hur du ber om hjälp – du vet ju redan vad du kan, be inte om hjälp med det. Maxa dina styrkor och ta hjälp inom dina svaga områden istället. Uppskatta dig själv och respektera den kunskap du sitter på! Och fira varje framgång. När man jobbar mycket för väldigt lite, så måste man fira även de små framgångarna. Definiera vad framgång är för dig och uppdatera definitionen efterhand som du tar dig framåt.
Ana ”Gnučči” Rab
Bor: Här och där
Bakgrund: Jugoslav uppväxt i Västerås
Drivkraft: ”Fuck What They Want we Are What They Need”
Lyssnade på senast: AmberValent ft Neo Yemi – 4U
Album: SPOTIFY – BANDCAMP
www.gnucci.biz
https://www.facebook.com/gnucciofficial/