Skaps ordförande Alfons Karabuda befinner sig i Genève där han som expert i en global utredning om konstnärliga rättigheter deltar i arbetsmöte med FN:s råd för mänskliga rättigheter. På sin personliga blogg, Content is King, tar han upp några centrala hållpunkter i arbetet för konstnärliga rättigheter:
Just nu står konstnärliga rättigheter i fokus i Genève. FN:s råd för mänskliga rättigheter (UN Human Rights Council) arbetar med en granskning som ska resultera i en global rapport 2013. Den här veckan är det arbetsmöte med rapportören, Farida Shaheed, och jag deltar som expert, med särskild inriktning på yttrandefrihet och upphovsrätt.
Yttrandefrihet och upphovsrätt är beroende av varandra. Det har jag bloggat om förut och det behöver knappast påpekas igen. Men i arbetet med rådet märker jag hur viktigt det är att lyfta blicken från sitt eget fokus ibland för att förstå hur hela verkligheten ser ut – inte bara det utsnitt av kartbilden man väljer att fokusera på.
Politiska, ekonomiska och religiösa intressen står lika ofta bakom censur som utnyttjande av andras arbete. Min rätt som kulturskapare att uttrycka mig står på samma sätt som rätten till mitt eget uttryck under ständig attack. Det handlar om två sidor av samma mynt: yttrandefriheten ger mig rätten att yttra mig – så att jag får göra min röst hörd bland andras, den ideella upphovsrätten ger mig rätten till mitt eget yttrande – så att ingen förvanskar det i mitt namn.
”Rätten till det egna ordet är central i varje konstnärligt uttryck. Utan den kan konstnärlig yttrandefrihet överhuvudtaget inte existera. Dessvärre ser vi hur musikskapare i hela världen berövas såväl sin yttrandefrihet som upphovsrätt – grundstenar i konstnärliga och mänskliga rättigheter”, sa jag nyligen i ett pressmeddelande inför expertmötet i Genève denna vecka. Och så är det. Yttrandefrihet och upphovsrätt är grundstenar i konstnärliga och mänskliga rättigheter. De berör oss alla, inte bara dem som arbetar yrkesmässigt som kulturskapare.
Jag tillsammans med FN:s rapportör Farida Shaheed vid expertmötet om konstnärliga rättigheter i FN:s råd för mänskliga rättigheter 5 december. Foto: Shahid Nadeem.
Det här med att lyfta blicken, då? Jo, det handlar förstås just om detta. Att se hur paret yttrandefrihet och upphovsrätt är intimt förknippade med varandra, istället för att utgå ifrån att det ena skulle vara ett hinder för det andra, att dessa inte kan leva i samma rum. Det kan lätt bli så att man drar den slutsatsen om man inte tar in hela kartbilden. Den som inte ser helheten, kan ledas att tro att upphovsrätten skulle motivera censur och ingrepp i yttrandefriheten.
Upphovsrätten motiverar förstås inget sådant. Det är politiska och ekonomiska intressen som gör det. Dessa intressen kan missbruka upphovsrätten och använda den som verktyg, precis som all annan lagstiftning, för att nå sina mål. Upphovsrätten i sig är varken god eller ond.
Detta är lätt att glömma bort, när man dagligen arbetar med kulturskapares yttrandefrihet och ser deras arbete censureras genom upphovsrättsliga åtgärder. Det man måste komma ihåg är då att det inte är upphovsrätten det är fel på, utan den som använder den. Det är därför jag vill se en stark upphovsrätt som står på upphovsmannens sida, på den enskilda kulturskaparens sida. Det är med en stark upphovsrätt du som upphovsman kan behålla rätten till din egen röst, ditt eget uttryck och ditt eget arbete och inte se det kväsas eller förvanskas av andra.
Jag vet att de här resonemangen inte alltid står i centrum när yttrandefrihet för kulturskapare diskuteras. Men det borde de. Rätten till det egna yttrandet och rätten till det egna ordet får inte slarvas bort, vare sig av ekonomiska intressen som missbrukar upphovsrätten, eller av de ekonomiska intressen som angriper upphovsrätten i yttrandefrihetens namn – eller av oss som arbetar för kulturskapares rättigheter. Vi får inte förledas att tro att globala digitala tjänsteföretag arbetar för den lilla människans rättigheter, oavsett om den lilla människan är kulturskapare eller inte.