Din upphovsrätt – för mer skapande och mångsidigare skapande!
När du skapar musik har du tack vare upphovsrätten långtgående rättigheter. Bland annat ska du ha ersättning när någon annan använder ditt arbete på olika sätt. Du har också rätt till cred och möjlighet att bestämma hur din musik får användas.
Vad är upphovsrätt?
Upphovsrätten skyddar alla former av konstnärligt skapande, som till exempel musik, film och litteratur. Upphovsrätt går inte att ansöka om eller att registrera – den uppkommer automatiskt i och med att man skapat något. En förutsättning är att det man skapat, verket, har originalitet, individualitet och självständighet, så kallad verkshöjd.
Upphovsrättens två delar
Upphovsrätten består av ekonomiska och ideella rättigheter. Det är de ekonomiska rättigheterna som ger upphovspersonen betalt för sitt arbete. De ideella rättigheterna ger rätt att namnges när det verk man skapat används av någon annan, det vi brukar kalla cred. De ger också upphovspersonen rätt att bestämma hur och i vilka sammanhang verket får användas.
Syftet med upphovsrätten är att den som skapar något konstnärligt – till exempel en låt, en opera, en bok eller en målning – ska kunna leva på sitt arbete, och ha rätt att bestämma över hur och i vilka sammanhang hens arbete används.
Vad betyder upphovsrätten för samhället?
Upphovsrätten är konstruerad för att vara till nytta för hela samhället. Kulturella yttringar och konstnärligt skapande uppfattas som en bärande del av vår demokrati och demokratiska samhällen vill därför främja en mångfald av skapande. FN konstaterade i en rapport från 2013 att konstnärliga rättigheter är att likställa med mänskliga rättigheter.
Upphovsrätten gynnar inte bara upphovspersonerna, utan även alla de som tar del av deras skapande. Upphovsrätten ska kort och gott ge mer och bredare konstnärligt skapande.
Men upphovsrätten har ju kritiserats?
Det ligger i sakens natur att alla former av regleringar i samhället kan kritiseras när någon har motstående intressen. Det vara först i början av 2000-talet upphovsrätten blev föremål för samhällsdebatt i och med den tekniska utvecklingen, som ställer nya krav på en uppdaterad och modern upphovsrätt. När tekniken plötsligt gjorde det möjligt för den breda allmänheten att distribuera innehåll på nätetär det förståeligt att rättigheter som begränsar möjligheterna att använda den blir föremål för kritik.
Det var i den framrusande teknikutvecklingens kölvatten som den så kallade ”fildelningsdebatten” uppstod i Sverige runt år 2005. I takt med att marknaden kom i fatt och började erbjuda lagliga och för användarna funktionella alternativ till fildelning, klingade den av fem-sex år senare. Idag ligger Sverige i täten när det gäller användning av streamingtjänster, för såväl musik som tv och film, och knappast någon i konsumentledet driver längre kritik mot upphovsrätten.
Istället är det kommersiella aktörer som ibland syns i debatten. Då handlar det nästan uteslutande om att man inte kritiserar upphovsrätten i sig – man vill förstås gärna som distributör av musik, film och tv behålla sina egna rättigheter – utan man vill istället begränsa de enskilda upphovspersonernas rättigheter. Skälet är lika väntat som naturligt: man vill tjäna pengar.
Vad är problemet?
Det är viktigt att komma ihåg upphovsrättens båda delar och hur de fungerar. Den ekonomiska rätten är en rättighet man kan överlåta till – eller dela med – andra. Det kan till exempel vara det förlag som förlägger låten eller de co-writers som varit med och skapat den. Men det kan också vara ett produktionsbolag som köper rätten att använda musiken i en film eller i ett tv-program. Den ideella rätten, däremot, kan inte överlåtas, förhandlas eller licensieras bort. Den följer alltid upphovspersonen.
Många nya aktörer på den digitala marknaden vill ha alla rättigheter, gärna mot en engångssumma. Istället för att upphovspersonen får betalt varje gång låten används, får bolaget som köpt den det. Men det är mer komplicerat än så. De aktörer som vill köpa musik för att kunna använda den som de vill, bortser allt oftare ifrån att den ideella rätten inte kan förhandlas bort. De måste med andra ord, även om de köpt de ekonomiska rättigheterna, se till att deras affärer inte bryter mot upphovspersonens ideella rättigheter.
De kan visserligen sälja upphovspersonens låt hur många gånger som helst och själva behålla pengarna de får in utan att dela med sig till upphovsopersonen, men de måste enligt lag se till att upphovspersonen får cred, det vill säga omnämns som upphovsperson till låten, och att hen har möjlighet att säga nej till användning. Kanske vill exempelvis upphovspersonen inte att hens musik används i ett visst politiskt sammanhang.
Läs mer om dina ideella rättigheter här >>
Varför är det viktigt?
När någon använder musik utan att respektera upphovspersonens upphovsrätt är det ibland av okunskap, men det finns också aktörer som medvetet och konsekvent bortser ifrån de enskilda upphovspersonernas rättigheter – helt enkelt därför att det gynnar deras affärer. Det får effekter inte bara på den enskilde upphovspersonens möjligheter att leva på sitt skapande, utan riskerar också att utarma hela det ekonomiska kretsloppet för kreativa näringar. Dessutom är det ett angrepp på synen på skapande i det demokratiska samhället.
Vad tycker Skap i frågan?
Skap anser att en stark upphovsrätt på upphovspersonens sida är nödvändig för att det ekonomiska kretsloppet inom kreativa näringar ska förbli långsiktigt hållbart. Upphovspersonen är den värdeskapande delen i kretsloppet och utan den skulle ingen kreativ marknad finnas.
Skap anser också att FN:s uppfattning om konstnärliga rättigheter är central för att upprätthålla demokratin. Det är tydligt att länder som inte är demokratiska inte heller tillåter konstnärliga rättigheter. Skälet är enkelt: det är ofta konstnärer av alla slag som står längst fram på barrikaderna när folket kräver demokratisering. Se till exempel på Ramy Essam, fristadsmusiker i Sverige och musikskaparen som med sin musik personifierade den arabiska våren.
Det är tydligt att upphovsrätten skyddas i lag och att den ska efterlevas. För Skap, som företräder de enskilda musikskaparna, är det därför viktigt att förklara och försvara upphovsrätten när den idag angrips från olika håll.
Vad gör Skap konkret för att värna upphovsrätten?
Skap företräder de enskilda musikskaparna i förhållande till såväl marknaden som lagstiftarna. Det är ett av Skaps grundläggande uppdrag och yttrar sig i påverkansarbete, både nationellt och internationellt. Skap är ordförande i ECSA, intresseorganisationen för Europas musikskapare, och driver därigenom musikskaparnas frågor i EU-arbetet kring upphovsrätten. Det kan gälla till exempel det nyligen införda direktivet om upphovsrättssällskap som Stim, Sami och Copyswede, eller den pågående reformeringen av upphovsrättslagstiftningen i Europa.
Skap driver musikskaparnas frågor även mot marknadens aktörer som blir fler och fler, snabbare än lagstiftningen hänger med. Det är i den gråzonen de kommersiella aktörer verkar som gärna vill se en svagare upphovsrätt på den enskilde musikskaparens sida. Det kan Skap inte ställa upp på, utan menar att gällande lagstiftning och konstnärliga rättigheter ska respekteras.
Skap hjälper musikskapare som hamnat i tvist med kommersiella aktörer. Ofta är det inte ekonomiskt möjligt att som ensam musikskapare stå på sig mot muskelstarka, allt oftare globala aktörer. Där kan Skap bidra med information och juridisk rådgivning.
Skap står upp för konstnärliga rättigheter, bland annat genom samarbeten med FN, Unesco, International Music Council och Freemuse. Skaps ordförande Alfons Karabuda var expertråd till den utredning som ledde fram till FN:s rapport om konstnärliga rättigheter 2013.
Skap bedriver utbildning och informationsinsatser för att kunskap om upphovsrätten ska komma ut bland musikskapare, i branschen och i samhället i stort. Som demokratifråga är förståelsen för konstnärliga rättigheter och deras betydelse i högsta grad bidragande för att vi ska kunna fortsätta leva i ett öppet samhälle.
Skap engagerat i hur Stim och andra upphovsrättssällskap fungerar. Målet är att upphovsrättssällskapen ska vara ett betydande bidrag till framväxten av ett långsiktigt hållbart ekonomiskt kretslopp för kreativa näringar, med utgångspunkten att den enskilde musikskaparen är den värdegenererande faktorn.
Den ideella rätten: i ett nötskal
Upphovsrätten har två delar: den består av ekonomiska och ideella rättigheter. De ekonomiska rättigheterna finns till för att upphovspersonen ska få betalt för sitt arbete. De ideella rättigheterna ger upphovspersonen rätt att namnges när verket används av någon annan, det vi brukar kalla cred. Det ger också upphovspersonen rätten att bestämma hur och när verket får användas.
Det ska vara tydligt vem som har gjort ett verk. Ingen annan får använda eller ändra på det på ett sätt som upphovspersonen uppfattar som en överträdelse eller kränkande. Här brukar man ofta peka på politiska och religiösa sammanhang som en upphovsperson kanske inte vill förknippas med.
Man kan säga att den ideella rätten tillsammans med yttrandefriheten bildar två sidor av samma mynt. Yttrandefriheten ger dig rätten att yttra dig. Den ideella rätten ger var och en rätt till sitt ord även efter att det yttrats. FN konstaterar i en rapport om konstnärliga rättigheter från 2013 att dessa rättigheter är att likställa med mänskliga rättigheter och inte kan förhandlas bort. Denna rapport var också Skap delaktiga i att ta fram, genom att föreningens ordförande som expert.
Så här långt låter det ju tydligt. Men finns det något problem?
Ja, det gör det. Ideella rättigheter kan eller får enligt lag inte överlåtas, förhandlas eller licensieras bort. Trots det bortser allt fler från detta, såväl kommersiella som icke-kommersiella aktörer och ibland till och med musikskaparna själva. Kommersiella aktörer menar ofta att de kan ta över upphovspersonens alla rättigheter, medan icke-kommersiella aktörer och musikskaparna själva ofta helt enkelt glömmer – eller inte alls känner till – vilka rättigheter som gäller.
Varför är det viktigt?
När någon använder musik utan att respektera upphovspersonens ideella rättigheter kan det såklart handla om okunskap. Men det finns aktörer som medvetet och konsekvent struntar i de ideella rättigheterna – helt enkelt därför att det gynnar deras affär.