2020 blev inte som någon tänkt sig. Inställda spelningar och turnéer, uppskjutna inspelningar och låtskrivar-sessions, karantän i stället för social inspiration. Skaps medlemmar är förstås drabbade av året som gått, var och en på sitt sätt. Vi gör en check-in under ett par veckor med några av dem. Tredje intervjuobjektet är Erik Lundin – musikskapare och rappare.
Vad har förändrats i ditt yrkesliv sedan våren?
”Precis som för de flesta andra är den absolut största skillnaden att inte kunna spela live. Jag har gått en hel vår, sommar och höst utan att göra en enda spelning; det har inte hänt sedan 2006. Livespelningar är en jätteviktig inkomstkälla, och är man ute och spelar så streamar folk mer, köper merch och så vidare. Det blir en dominoeffekt.
Men helt bortsett från pengarna, som egentligen bara är en (nödvändig…) bonus, så saknar jag inspirationen jag får av att spela ute och träffa mina lyssnare. Det känns otroligt tomt. Jag släppte min debut 2019, det var verkligen tur, för då kunde jag ju fortfarande spela och träffa min publik. Självklart tänker jag på och söker efter nya vägar att göra det, men det är svårt att ersätta livekänslan.”
Vad tänker du om regeringens åtgärder och stöd till kulturarbetare?
”Oerhört viktigt. Jag har själv fått en del hjälp. Men det är knappt mer än en kork i den läckande ekan, tyvärr. Jag är glad och tacksam för alla stöd man kan få, men vi är så beroende av att vara ute och spela. Det kostar ju att spela in, betala musiker, studiohyra, mixing och mastring … Jag gör allting själv och har inget bolag som backar mig. Men jag är försiktig med att uttala mig om stöd och bidrag, för jag har inte full koll på vad som finns och hur andra musikskapare tagit del av stödet. På längre sikt är jag rädd att detta kommer döda mångas karriärer inom kulturen.”
Kan du själv försörja dig på musiken?
”Nja … jag har alltid varit hyfsat ekonomisk och hållit i pengarna, men nu… Jag läcker. Det är bara en tidsfråga nu, jag lever men försörjer mig inte.”
Hur ser du på de kommande 6 månaderna; vad hoppas du ska hända, och vad kommer du själv göra?
”Nu har jag valt att göra så mycket musik jag bara kan. Att göra musik kostar ju ingenting, det är att släppa den som är dyrt. Eftersom jag är independent har jag ju inga förskott, så jag måste välja noga vad jag ska släppa. Det gör att jag blir ängsligare, mer försiktig. Funkar det här, kommer mina lyssnare gilla? Jag kan inte längre bara köra på och göra vad jag vill, och så har jag aldrig tänkt innan. Så ska man inte behöva jobba, det blir inte bra.
Jag hoppas på att allt lossnar lite och att vi snart kan släppa på restriktionerna. Har försökt hålla mig hemma och borta från folk så mycket som möjligt, av hänsyn och respekt för dem som tillhör riskgrupper. Jag vill verkligen inte att man öppnar upp och släpper på restriktionerna tidigare än vad som är hållbart.Vi måste alla hjälpas åt nu, det är en pandemi och den drabbar oss alla. Men det är tufft. Bokningsbolagen säger bara ”glöm hösten, glöm vintern, det blir ingenting”. Så jag hoppas på nästa sommar… Det vore ju fett att streama livespelningar som en del gjort! Men jag vet inte hur bra det blir? Jag känner mig lite handfallen. Så jag gör det jag kan: jobbar i studion.”
Ser du några exempel på uppfinningsrikedom och innovation inom branschen för att överleva arbetsmässigt under dessa omständigheter?
”Just detta att streama spelningar, det kan definitivt vara framtiden, eller en del av den. Bokmässan i Göteborg streamade alla samtal live. Det finns fler aspekter av det än att minska smittspridningen: det gör kulturen tillgänglig för fler! Alla kan ta del av den, inte bara de som har råd. Tror vi får se en hel del effekter på sikt, nya beteenden som vi ser funkar bra, och som följer med även efter att pandemin är över. Inget ont som inte har något gott med sig. Ta cd-skivan som exempel: När folk slutade köpa cd så försvann inte pengarna från musikbranschen, de tog bara en annan väg.”