Lina Thomsgård leder Skaps satsning på mångfald och jämställdhet i musiklivet under 2014.

Den agitatoriska förmågan är omvittnad. Den är hon inte minst medveten om själv.

”Du får säga till om jag pratar för mycket.”

Vi börjar med tandställningsallegorin. Lina Thomsgård säger själv att hennes tandlinje trotsar ett släktarv av sneda tänder. När hon var liten hade hon en tandställning som efter ett tag ersattes av en stödskena. Skenan gick av när hon tuggade påen kola på resa i England och först ett par veckor senare kom en ny på plats.

”Under den tiden hann den här tanden bli sned igen, säger hon och pekar på en av tänderna i den främre delen av överkäken.”

DEN FÖR ÖGAT knappt synliga snedheten är symbolen, den som visar vad som händer om man förlitar sig på att jämställdhet och mångfald ordnar sig av egen kraft, förklarar hon. Det ger ingen stadga. Enligt samma slags symboliska retorik ska Lina Thomsgård vara ett slags stödskena i sitt kommande arbete för Skap. Alla inblandade har understrukit att temat för verksamhetsåret 2014 inte får bli en fluffig sufflé av politisk korrekthet somsjunker ihop när året nått sitt slut.

”Nej, jag är inte rädd för att jag kommer att uppfattas som ett alibi”, säger Lina Thomsgård bestämt.

Och argument som att förändringar måste få ta tid ger hon heller inte mycket för.

–”Det är många som säger att det inte finns någon quick fix när det handlar om jämställdhet och mångfald. Men jag håller inte med. Musikbranschen är mer konservativ och inkrökt än de flesta andra branscher som jag kommit i kontakt med. Det saknas inte heller exempel där man relativt enkelt och snabbt kan genomföra förändringar som får stor effekt, som när man till exempel bokar artister till festivaler. I dag gömmer sig många bokare bakom formuleringar som kvalité, som ju är ett högst subjektivt begrepp när man skrapar lite på ytan. Det handlar snarare att man väljer något som bekräftar en själv, det skapar en homogen struktur.”

TILLSAMMANS MED Skap:S medarbetare ska Lina Thomsgård börja samla branschfakta att identifiera ett antal områden i branschen där det utan synbar anledning råder obalans mellan till exempel kön. Sedan tidigare är det till exempel väl dokumenterat att studiomiljön domineras av män. Det återspeglas i hur vi talar, anser Lina Thomsgård.

”En kvinnlig artist tar alltid ’hjälp’ av en producent medan en manlig artist ’samarbetar’. Varför säger vi alltid så, det gäller både kvinnor och män.”

Under året kommer Skap bland annat att arrangera workshops där man utgår från konkreta fall och drar paralleller till hur andra branscher arbetat med liknande frågeställningar.

”I slutänden handlar om att skapa metoder och verktyg och visa goda exempel”, säger Lina Thomsgård.

NÄR HON NYLIGEN slutade som ordförande för Rättviseförmedlingen och kort senare meddela att hon skulle bli projektledare hos Skap var det många som såg en koppling mellan besluten. Men det var mer tillfälligheternas spel, betonar Lina Thomsgård.

”Jag har redan bestämt mig att sluta på Rättviseförmedlingen. Jag har grundat och i fyra år drivit en organisation där själva kärnan i verksamheten är att åstadkomma förändring. Jag hade snarare suttit för länge.”

Det var Skaps ledning som vände sig till henne för att få tips på någon som skulle kunna tänka sig vara intresserad av projektledarrollen.

”Men när jag gick igenom deras checklista så insåg jag att den stämde överens med min egen på varje punkt. Det var bara att bocka av. Det här är vad jag är bäst på …” 

Hon har själv kunnat följa musikbranschen från både in- och utsidan. Utöver engagemanget i Rättviseförmedlingen har hon bland annat arbetat som pr-konsult i olika sammanhang, pratat i radio och ingått i DJ-trion Chapel Hill Crew. I dag sköter hon Robyns pr via egna byrån

FRAU.

”Jag har en relation till musiken sedan jag var barn, som speglar olika faser i livet. När jag vara fyra fem år så var musik något helt naturligt i mitt liv och jag hittade på egna låtar som jag sjöng för mina föräldrar. Men några år senare förbyttes allt. Jag började identifiera mig med tonårstjejerna som skulle dyrka den manliga idolen. Det här var ungefär när Herreys fick sitt genombrott. Några år senare kom jag in på DJ banan. Jag tog helt enkelt över båset en kväll när den manliga DJ:n gick påtoaletten och började vrida på reglagen.

När DJ:n kom tillbaka visade han mig hur allt fungerande. Sedan gickhan och tog en öl i baren. Jag var fast …”

DET ÄR VALÅR och Skap kommer att vara i Almedalen i sommar och bland annat tala om jämställdhet och mångfald. Hur ser ditt eget politiska engagemang ut?

”Jag är politisk i den meningen att jag är engagerad i sakfrågor, men jag har inte tagit partipolitisk ställning.”

Vad är ditt budskap till Skaps medlemmar i nuläget?

”Många brukar bli oroliga för att ett sådan här arbete sker på bekostnad av någon annan. Men jämställdhet och mångfald är ju inget nollsummespel, det har det aldrig varit. Allt handlar om att inkludera fler, för musikens framtid.”

TEXT: PETER WILLEBRAND   FOTO: ANNA RUT FRIDHOLM

Texten publicerades ursprungligen i Skapnytt 1/2014