Madeleine Sjöstedt (FP), kulturborgarråd i Stockholm, uppmanar i Svenska Dagbladet den 8 maj kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) och alla alliansstyrda kommuner att verka för fler fristadskommuner för utsatta författare. Det är bra. Behovet av fristäder är dock inte begränsat till författare – det fria ordet kan också uttryckas med musik.

Alfons Karabuda

Under den internationella musik- och yttrandefrihetskonferensen Right! Freedom of Music & Speech i november 2011 riktade Skap, Statens kulturråd och Freemuse en uppmaning till regeringen och svenska kommuner att göra Sverige till fristad för musikskapare. Den uppmaningen tål nu att upprepas i samband med att Stockholms stad i förra veckan stått som värd för Icorns (International Cities of Refuge Network) generalförsamling.

Den egyptiske musikskaparen Ramy Essam ledde i början av 2011 folkmassorna på Tahrir-torget i Kairo med sin sång Irhal, som blev ett slags revolutionens soundtrack ända fram till Mubaraks avgång. Essam fängslades och torterades av regimens säkerhetsstyrkor på grund av sin musik. I november 2011 besökte han Stockholm och mottog Freemuse Award i samband med Right! Freedom of Music & Speech. Ramy Essams historia är inte på något sätt unik.

Den iranske musikskaparen Arya Aramnejad har i dagarna släppts efter att i omgångar suttit fängslad sedan 2010. Fängelsestraffet utdömdes för den regimkritiska låten ”Ali Barkhiz”, en ordlek med dubbel betydelse: ”Res er alla”, eller ”Vakna, Ali”. I fängelset utsattes Aramnejad för misshandel, tortyr och sexuell förnedring. Han hölls också i nära sju veckor i isoleringscell. I maj 2012 står han inför ytterligare ett års fängelse för att han med sin musik stödjer den gröna rörelsen i Iran.

Ett annat exempel är Julio Cesar Leyva Beltran, mexikansk sångare som i april 2012 kidnappades, torterades och sköts i benet för att ha motsatt sig att uppträda med en viss sång. I Mexiko är musikskapare särskilt trakasserade av drogrelaterade organisationer som infiltrerar alla delar av samhället. Freemuse rapporterar om flera mord på musikskapare de senaste åren.

Under 2011 registrerade Freemuse ett hundratal övergrepp mot musikskapare, övergrepp som utövas av regeringar eller lokala myndigheter. Det kan röra sig om trakasserier och hot, förbud mot att spelas i radio eller uppträda på scen, anhållan och fängelsestraff. Enbart till följd av de folkliga upproren i arabvärlden har ett okänt antal musikskapare mördats.

Mot bakgrund av den betydelse musik har i våra liv är det inte svårt att förstå varför auktoritära regimer ser musiker och kompositörer som ett hot. Makten räds den demokratiska sprängkraft musiken utgör och gör allt för att stoppa den. Allt för många musikskapare uppfyller därigenom kriterierna för det fristadsuppehälle som redan erbjuds författare. Kompositörer och musiker vars yttrandefrihet skulle kunna garanteras i en svensk fristad.

Skap instämmer i Madeleine Sjöstedts uppmaning till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth om att kraftfullt verka för att utöka antalet fristadskommuner i vårt land. Skap vill därtill uppmana kulturministern att också låta fristadskommunerna ta emot utsatta musikskapare. Låt Sverige bli en förebild i fristadsarbetet och för det fria ordet – även när det uttrycks i ton.

Alfons Karabuda
Kompositör och ordförande i Skap, Svenska Kompositörer Av Populärmusik, och ECSA, European Composer & Songwriter Alliance