Anna-Karin Westerlund debuterade med sin Kate Bush-doftande art pop 2015, och släppte uppföljaren ”Acting and Reacting” i november 2018. Nu får hon Skaps Nyskaparstipendium. 

Vad har du på gång just nu?
    – Jag släppte mitt andra album under mitt artistnamn Anna Karenina på mitt eget bolag Kusklippen Records i november. Det har varit en intensiv period med produktion och inspelning i cirka ett års tid, nu är jag lite i efterdyningarna av det. Just nu bokar jag spelningar så jag kan få komma ut och spela med mitt band under 2019! Sedan har jag några små skisser till nya låtar som jag ska börja nysta i snart…

Foto: Miki Anagrius

Vem liknar du i ditt musikskapande; vad inspireras du av?
    – Jag har fått höra att min musik liknar Joni Mitchell, Emiliana Torrini, Kate Bush, Alanis Morisette… Jag inspireras av alla dem, men även av Rufus Wainwright, Frank Zappa, Fiona Apple, Sting, St Vincent. Jag omger mig även till vardags med en hel del vänner/medmusiker/genier som inspirerar mig: Anna Ahnlund, Lisa Björänge, Ida Lindberg, Carolina Wallin Perez, Wille Alin. Jag inspireras av livet och känslor, av ord, av andra konstformer och relationer. Jag gillar att lyssna på musik som utmanar lyssnaren, och med texter som inte är superenkla, gärna kluriga och fyllda av metaforer. Jag hoppas att min egen musik överraskar och dröjer sig kvar hos mina lyssnare. 

Hur kommer du använda stipendiet?
    – Det kommer väl till pass nu efter albumsläppet i höstas, det finns en hel del hål att täppa igen. Det ger mig lite mer ekonomisk stabilitet så att jag kan börja koncentrera mig på att leka fram nytt material. Sen kommer pengarna även gå till en del omkostnader kring spelningar. Livescenen för indiepopartister är rätt svår att gå runt på tyvärr. 

Korta fakta Anna-Karin Westerlund/Anna Karenina
Bor: Stockholm
Yrke: Frilansmusiker/ extrajobb i butik.
Senaste jag lyssnade på: ”Even in the tremor” av Lady Lamb
Drömmer om att samarbeta med: Oj, svår fråga. Ingen av mina idoler tror jag, skulle bli för starstrucked. Jag vill fortsätta samarbeta med mina vänner, med människor jag känner mig trygg med, det är då jag känner mig mest fri. Fast i och för sig tror jag att David Bowie och jag skulle kunna göra rätt ball musik tillsammans, jag tror våra röster skulle låta jäkligt snyggt ihop!  Han sista skiva som han släppte precis innan han dog är en av de mest intressanta jag hört på länge. Jag tror att han hade ett sätt att göra musik på som skulle passa mig, han hade nog lockat ut rätt mycket coola grejer ur min hjärna, efter att jag kommit över min starstrucked-het. Vi får jamma i himlen sen.