Hon går som med machete i djungel och banar nya vägar, för både sig själv och andra. Med egna labeln GAL:ANT skapar Isabel ”Syster Sol” Sandblom utrymme för kvinnliga artister – och för justa, jämställda villkor i en bransch som behöver det.

Foto: Annika Berglund

För 10 år sedan var du banbrytande som en av de första svenska kvinnliga soloartisterna inom reggae. Hur minns du den tiden? 
Jag tänkte inte så mycket på det, bara att jag ville följa min passion och göra min egen musik. Har alltid älskat västindisk musik och ville lägga min egen touch på den. Det fanns en del killar som tyckte jag borde göra annan musik och hålla mig borta från reggae… Men jag fick också mycket support och pepp, framför allt från andra tjejer. ”Du gör det kul att vara tjej” sa någon, det var väldigt roligt att höra! Men min målsättning är ju att vara artist, inte bara ett kön. Att vara kvinna är både en tillgång och last, det är så mycket att förhålla sig till, särskilt när du vill skapa någonting nytt. Som att gå med machete i en djungel. Det finns varken karta eller stig, man går vilse, hittar nya vägar – och andra kan följa efter.

Du och Cleo körde en serie hiphop/reggae-workshops under rubriken Tell Dem! för några år sedan. Vad hände med det? 
Vi gör fortfarande en del liknande grejer, med samma grundidé: att använda musik som verktyg för att stärka tjejers självkänsla. Reggae och hiphop passar bra då, det är genrer som handlar om att ta plats, ta för sig, inte vara söt och snäll. Det är kraftfulla uttrycksformer.

Varför blev just den här genren ditt uttryckssätt? 
Min mamma lyssnade mycket på reggae, och många av mina kompisar. Jag hade också en musiklärare på gymnasiet som brann för västindisk musik och lät oss lyssna till och spela mycket sådant. Reggae förtjänar att lyftas fram mer och få samma akademiska status som till exempel pop och jazz – den har lagt grunden till så mycket annan musik som spelas idag.

Du har tidigare skrivit både på svenska och engelska. Hur kom det sig att du använde båda språken, och till slut valde svenskan? 
Ja, nu för tiden när jag skriver för egen del så gör jag det på svenska. Jag började på engelska, det kändes lättare då, konstigt nog var det mer utmanande att använda svenska. Samtidigt var det intressant, för jag kände att det blev närmare med svenska på något sätt. Att det gick hem hos publiken.

Du startade nyligen ditt eget label, GAL:ANT. Vad fick dig att ta steget?
Eget label är något jag önskat länge, jag är en do it yourself-person och entreprenör och har alltid gillat allt som är independent. Från början var det mest för att kunna släppa min egen musik. Men jag såg också att det behövdes en aktör som vågar satsa helt och hållet på kvinnor och jobba för att skapa justa, trygga arbetsmiljöer, få in jämlikhet i avtal. Så det är kärnan i GAL:ANT. Jag gillar att bygga långsamt och stadigt. Jag får många erbjudanden, och behöver ofta – eller väljer att – tacka nej. För jag vill inte ta på mig för mycket så att det blir halvdant, hellre då bygga stabilt och göra det riktigt bra. Jag söker rytmen i den här verksamheten. Men det går bra, jag är stolt. Inte minst över bredden hos artisterna.

Vilka har ni signat?
Auerlia Dey blev det första släppet i år. Även BONBON x YRA vars stil vi brukar kalla punk-trap, och så Nayomi, för att nämna några. Utöver dem gör vi även en del samarbeten med andra. 

När du själv skapar, vilken musik influeras du av?
– Jag lyssnar mycket på hur musiken utvecklas över tid, och på andra genrer som modern r’n’b, neosoul, elektronisk musik. Och så har jag många favoriter som alltid finns där: Queen Ifrica, Lady Saw, Erykah Badu, M.I.A.

Vad gör du när du kör fast? När kreativiteten känns död?
Det finns ju inget universellt recept eller botemedel, tyvärr… Men en sak att komma ihåg är att avsätta tid! Att fatta att skrivkrampsfasen kan vara viktigt och betydelsefull, bara man vågar gå igenom den. Även om det innebär att du bara får ur dig ett enda ord på två timmar. Låt skrivandet ta tid! Se det som en del av den kreativa processen.

Du var ju rätt normbrytande som kvinnlig musikskapare och artist inom din genre. Har du något tips till andra nya musikskapare som känner att “min grej är unik, jag är ensam om det här, hur ska jag få folk att ta mig på allvar”?
Gör din passion, det du brinner för, så pass intensivt att bruset runtomkring tystnar! Bruset av vad andra tycker och vill, normer och så vidare. Fokusera på din passion, lev den och bygg din idé som ett konstverk runt den. Och om inga bolag eller arrangörer nappar – skapa dina egna fester och klubbar!

Några andra råd?
Produkten – låtarna – måste vara något du är nöjd med och vill stå för. Och använd de nätverk du har, kompisar och folk runtomkring dig som är duktiga på något. Kanske någon kan klippa film – slå dig ihop med hen och gör en musikvideo. Bygg upp ett tydligt koncept runt din musik och ta hjälp av andra att sprida den. Skapa ett universum runt din grej. Du kommer få en massa nej, så är det bara. Så var envis!