Tore Persson är för de flesta känd som medlem i pilsnerpunkbandet Grus i Dojjan. Men han har gjort mycket mer inom det breda spektrum vi kallar konst. Numera är han även verksam som läkare och forskare och har bland annat utvecklat ett sätt att bota tinnitus – med hjälp av musik.

Med Tore Persson är det inte lätt att veta var man ska börja – han har gjort så oerhört mycket under sitt  62-åriga liv. 

Skådespelare,  musiker, dramapedagog, gatumusikant, programledare för Radio Skap och SRP4, teaterlärare, textförfattare, skivbolagsdirektör, trubadur, eldslukare, föreläsare, kompositör, studiomusiker, specialistläkare och så förstås originalmedlem i det populära bandet Grus i Dojjan.

”Det gäller att ligga i. Man har inte en chans och den måste man ta”, säger Tore Persson.

Hans karriär inleddes efter Malmö scenskola 1972. När han mötte kamraterna i Grus i Dojjan övergick skådespelandet i musicerande.

”Jag samarbetade med Krutte Hedberg och Jesper Lindberg på tidigt 1970-tal, med en barnföreställning på Malmö Stadsteater. Vi började lira ihop och det gav mersmak.”

INTE BARA BANDET gillade det som skapades, publiken strömmade till i mängder: i folkparker och på festplatser, i radio och TV, på jippon och musikstämmor. År 1975 var ”Gammeldansens Rolling Stones” Sveriges mest bokade band, med osannolika 134 spelningar på tre månader.

”Det gick på av bara farten”, sägerTore Persson. ”Det festliga var att vi inte hörde hemma i vare sig proggen eller i det kommersiella. Vi var ett gäng glada musikanter som rockade röven av etablissemanget, hade inga politiskt korrekta texter och var inte ett dyft kommersiella. Vi var inte rumsrena nånstans.”

PÅ 1980-TALET flyttade Tore Persson till Blekinge och levde i konstnärskollektiv under några år. Vid Blekingeteatern skrev och spelade han en barnopera, byggd på bröderna Grimms saga Stadsmusikanterna från Bremen. Flyttlasset gick så småningom till Stockholm, där han

bland annat undervisade på Statens scenskola. Under många år har Tore Persson besökt den anrika Visfestivalen i Västervik, både som artist och scenarbetare, ljudtekniker, presentatör och humpare. Numera betraktar han sig närmast som ett av inventarierna på festivalen. År 1987 mötte han sitt livs stora kärlek på Visfestivalen, ljuv musik uppstod och sen kom storken. 

”När vi fick barn tyckte vi att det räcker med en konstnär i familjen – hustrun är bildkonstnär – och det föll på min lott att skaffa mig ett civilt yrke.”

Avgörande i valet av ny karriär blev när han träffade Dalai Lamas livmedikus Dr. Lobsang Wangyal.

”Han frågade mig ”Vad gör du för att hjälpa människor”. Det blev ett omöjligt rundningsmärke i mitt liv. Jag hade grunnat på vad jag skulle kunna syssla med vid sidan av artisteriet. Insåg att läkekonst är en gren sprungen ur samma rot. Farmor sa att det var ”bra med en läkare i släkten” så på den vägen fick det bli. Sagt och gjort. Mina gamla studentbetyg dög inte längre, sprungna som de var ur en svunnen epok. Så jag skrev Högskoleprovet och kom in på Karolinska Institutet.”

UNDER BÖRJAN AV 2000-talet var Tore Persson känd som ”Sockerdoktorn”. Han ville väcka uppmärksamhet på det lavinartade intaget av socker – främst hos barn och ungdomar – och den sjuklighet som blir resultatet av ett ohämmat intag av läskeblask och annat slisk. Musiken har överläkare Persson dock inte lagt på hyllan.  Fortfarande spelar Grus i Dojjan ihop när de har tid och lust. I somras uppträdde de inför 20 000 jublande fans på Malmöfestivalen.

”Grus i Dojjan är värsta tidsmaskinen! Jag är 62 år fyllda men kände mig som 18 år igen. Det var bland det häftigaste jag varit med om. Jag blir som pånyttfödd!”

TEXT: JANNE HALLMAN FOTO: TORE PERSSON AGENCY

Publicerades i Skapnytt 3/2015