”Vi håller varandra kidnappade med lagom stor ekonomi”
Vilken musik växte du upp med?
”Hemma spelades 50-tals-rock, jazz och och gospel! Elvis, Little Richard, Louis Armstrong och Mahalia Jackson. Och jag sjöng mycket Jan Sparrings ”Ovan där” i hoppreps-änden, har jag fått berättat för mig.”
Du har varit med i bob hund i princip från starten 1991. Hur lyckas man hålla ihop ett band under så lång tid?
”Åh, vi håller varandra kidnappade med lagom stor ekonomi. Ingen har råd att sluta. Och så har vi direktdemokrati: alla blir lyssnade på, och alla har veto. Alla är alltid lite missnöjda. Tidskrävande, men hållbart.”
Vilken är din roll i bandet (förutom gitarrist, då)?
”Du skulle egentligen fråga mina bandkamrater istället. Jag bidrar med energi, hoppas jag. Driver och försöker lösa logistiska frågor när vi inte spelar.”
Du har släppt två soloalbum. Fler på gång?
”Ja, 2 soloskivor, och ett album ifjol med KC Baby som består av Kajsa Magnarsson och mig. Vi skriver text och musik och sjunger båda två. Det ska bli mer av det framöver, och mer sologrejer. När det hinns med.”
Hur har du det med inspirationen – kommer den i ett jämnt flöde, eller är den opålitlig?
”Har lärt mig att min inspiration kommer när jag börjar jobba koncentrerat. Numera struntar jag i om jag tycker saker blir bra – värderar efteråt. Bara gör grejer när tid finns.
Du har just blivit medlem i Skap. Varför?
”Borde gått med för länge sen. Skap företräder ju mig som kompositör i en massa frågor. Gratis juridisk rådgivning är en annan plusfaktor. Och som medlem i Skap har jag också större inflytande över hur organisationens pengar används.”
Du har nu också ett uppdrag i Skaps stipendiekommitté. Vad kommer du bidra med?
”Jag lyssnar aktivt på ny musik hela tiden. Gissningsvis mer än de flesta. Förhoppningsvis kan jag bidra till att stipendierna går till folk som förtjänar dem.”