Skaps motivering: En oborstad och orädd poet, pianofantom och musikkonstnär. Med stora och ibland små gester skriver han musik och texter som drabbar. Det går inte att värja sig för visionen och hjärtat i hans musik.

Foto: Magnus Bergström

Grattis! Hur känns det?

– Glädjande och överraskande! Jag visste inte att detta priset fanns!

Ditt eget, personliga sound – kan du beskriva det?

– Jag tänker aldrig på det, det är inget jag söker eller strävar efter. Men det är väl en blandning av genetiska och sociala faktorer som gör mig till den människa och musiker/kompositör jag är. Jag ser mig kanske som en nutida folkmusiker.

Hur har du arbetat fram det?

– Jag har lyssnat och lärt av musiker och kompositörer inom många olika traditioner. Lekt mig fram och hittat på, sen jag var väldigt liten.

Vilket är ditt bästa, värsta eller konstigaste scenminne? 

– I minnet lyser ofta dom mest vardagliga och enkla ögonblicken starkast.  Mer än att vara på scenen, där man ofta är så inne i musiken att det är svårt att veta vad som skett, är det typ att ligga på ett hotellrum i Stavanger och se på slalom i väntan på en soundcheck. Det kan vara det bästa. Det återkommande men ändå alltid annorlunda.